Brahehus



Det är väl nästan så att man måste stanna till vid Brahehus om man kör E4:an ner mot Jönköping. Det är en oerhört vacker plats och fantasin kan rusa iväg med en bakåt i historien. Att Per Brahe verkligen har valt platsen med omsorg är inget att diskutera. Tittar man ut genom fönstren mot Vättern så är utsikten verkligen vidunderlig. Visingsö ser ut som en liten kobbe. De stora ladorna nedanför höjden ser ut som leksakshus. Det är magnifikt. Även om det är fantasieggande att gå runt i en ruin som denna så kan man ju inte undgå att tycka att det är synd att hela byggnaden inte står kvar. Det var en mycket vacker skapelse när det begav sig.



Hursomhelst så skulle även jag och Ciara förevigas. Såhär söta blev vi. Märkligt att jag alltid verkar ha samma tröja på alla foton jag fastnar på. Jag har fler.

Jag lovar...

När jag tänkte efter när bilen rullade vidare söderut så slog det mig att det faktiskt är första gången jag går fram och klämmer på ruinen. Jag har bara stannat och beundrat på avstånd tidigare. Med mina mått mätt, om man betänker min passion, så är det MYCKET märkligt.

Nu vet jag i alla fall hur stenen känns också.

Jag är lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0