[email protected]

Kan man styra människor dit man vill bara man formulerar sig rätt? Jag tänker exempelvis på den masspsykos som drabbade Tyskland under Hitler. Vad är det som gör att människor på något sätt fastnar i ett sätt att tänka? Varför degraderar man sig själv så till den milda grad att man accepterar att man inte behöver tänka själv? Är det för att man bestämmer sig för att det är rätt, eller kan man helt enkelt bli lurad att tro det?

Min spontana känsla är att man till en väldigt stor del kan styra folk ganska rejält. Hur mycket beror naturligtvis på situation och vad det handlar om. Har man inte en egen bestämd uppfattning inom ett specifikt ämne så är det enkelt att hoppa på en tanke som låter rätt rimlig trots allt. Det är ju ganska logiskt att man i ett läge där man förväntas ta ett beslut utan att ha tillräcklig information om ämnet, att man rätt och slätt tar det som för stunden låter bra utan att tänka på konsekvenserna. Det var så vi fick ett regeringsbyte i det här landet. Det var säkerligen många som inte visste riktigt vad de skulle rösta på in i det sista, men det faktum att högern gick ut med fina ord som allians gjorde att vågskålen tippades åt deras håll. Vem skulle välja ett gytter av lösryckta tankar framför ALLIANSEN? Ett genidrag och ett bra exempel på hur lättstyrda vi kan vara. Nu sitter vi också där vi sitter. Bara hoppas att vi har lärt oss en läxa till nästa gång vi hamnar i en liknande situation.

Vad gäller ordets makt så handlar det alltid om HUR man säger saker och inte VAD man säger. Jag är själv ett praktexempel på hur det fungerar. Jag kan nog få det mesta att verka någorlunda intressant genom hur jag formulerar mig i skrift. Blandar man sedan in en gnutta humor för att få läsaren att känna sig tillfreds så är en stor del av jobbet gjort. Det handlar om att få läsaren att kunna identifiera sig med någonting, känna sig lite hemmastadd i det man har att berätta. Känner man sig komfortabel så tar man till sig texten på ett betydligt mer effektivt sätt. Ett enkelt trick som borde anammas av myndigheter och liknande instanser. De misslyckas ju så kapitalt att de borde skicka med ett avkodningsschema tillsammans med allt de skickar ut. Det behövs inte en dyslektiker för att ha svårt att ta till sig deras budskap. Jag menar inte i första hand att myndigheterna ska använda sig av humor, det är ju orimligt. De ska inte framstå som löjeväckande. Jag syftar till det oerhört högtravande språk de använder sig av. Ibland är det en berättigad fråga att undra om de över huvud taget förstår själva vad de skriver.

Propaganda. Ett tungt vägande ord som ändå i mina öron har en negativ klang. En benämning på spridande av ett politiskt budskap, bland annat. Ett politiskt budskap kan man inte förmedla endast via skrift. Här krävs en karismatisk ledare som får folket att lyssna. En talare som behärskar det verbala ordbajseriet som jag tidigare beskrev för det skrivna budskapet. Man behöver en frontfigur som man kan koppla till de texter man publicerar. Hur många har egentligen lusläst våra svenska regeringspartiers valprogram? Är det inte så att vi baserar väldigt mycket på vad vi egentligen tycker och tänker om partiet utifrån deras ledare? Kan det vara så att hans eller hennes sätt att formulera sig till slut är den tyngst vägande faktorn till varför vi väljer att lägga vår röst just där? Det är ju tack och lov här partier som Nationalsocialistisk front och Sverigedemokraterna (för att ta några exempel) brister. Det finns inte tillräcklig karisma, det finns inte tillräckligt bra författare i dessa partier för att lyckas maskera att det de i första hand bedriver är baserat på avsky. Nu har ju Sverigedemokraterna tagit flera steg framåt, just tack vare att de har satt sig ner och konstruerat ett mindre "hatinriktat" politiskt program. De blir bättre och bättre och lek med tanken att de skulle presentera en folkkär partiledare, säg Lasse Berghagen. Det skulle göra under och de skulle ha mandat att förändra Sverige inom kort tid.

Journalistik. Kanske ändå det mest styrande författandet vi har i och med att det är kopplat till vår vardag och finns i syfte att rapportera vad som händer runt omkring oss. Få yrkesgrupper har större möjligheter att påverka oss än journalister. Med tanke på det så är det skrämmande hur usel kvalitet det är på mycket som skrivs i våra tidningar. Tidningarna inser inte riktigt deras ansvar i samhället. Det skrivs konstant om bantning, hur man ska förbättra sig på ett eller annat sätt och ofta hur man ska tänka. Det finns väl inte så mycket att säga om den vardagliga "informationsjournalistiken" egentligen, vissa saker kan man bara bevaka och presentera på ett specifikt sätt. Man jobbar inom ramar som inte ger så mycket utrymme för improvisation. Just inblandningen av humor som jag nämnde tidigare går ju inte att applicera på en artikel som behandlar ett massmord. Däremot så tycker jag att mycket journalistik är väldigt statisk. Även om man är styrd av redaktionen till en viss del så måste man ju kunna hitta utrymme för lite kreativitet? Den krassa sanningen är ju att det är ytterst få journalister som skriver läsbara texter ur ett objektivt perspektiv.

Jag ska inte ens gå in på alla bilagor som pumpas ut på helgerna. Man har lyckats hitta en skvallerpressnivå på mycket av det. Här ska vi skriva om kändisarnas innersta sexdrömmar , Arne Weises potensproblem och Carolas kärlek till Gud. Det är också här alla härliga bantningstips figurerar som mest. Återigen brist på samhällsansvar att hela tiden publicera saker som i grund och botten går ut på att man inte duger till om man inte... vad det nu må vara.

Man får inte glömma att även om den journalistiska kvaliteten inte håller någon högre klass så måste man förstå att läsarna tar åt sig. Gemene man är inte källkritisk utan köper det som står med hull och hår. Står det i Aftonbladet så kan man vara säker på att det är sant.

Det går att älta och fundera hur mycket som helst, men eftersom jag inte har ambitionen att skriva en avhandling så kan vi ju bara konstatera att ordets makt är stor. Den finns där, den styr oss och det är upp till oss själva om vi bara vill tacka och ta emot eller faktiskt tänka själva.