Alternativ medicin
Beskriver ett väldigt brett spektra av olika metoder för att få oss att må bra som människor. Det täcker både det fysiska och det psykiska med olika tillvägagångssätt. Jag anser mig själv vara en öppen människa, jag låter inte mitt liv styras enbart av det vetenskapligt bevisade i vår värld av den enkla anledningen att människan, om någon, inte är ofelbar. Jorden ÄR inte platt, atomer KAN klyvas osv. Det finns så mycket vi inte vet i dagsläget som kan vara en reell sanning imorgon vid samma tid.
Jag finner mycket av den alternativa medicinen väldigt intressant. Ser man till rena fakta så har den moderna medicinen inte funnits särskilt länge samtidigt som folk har överlevt med hjälp av flerhundrade år gamla metoder. Det är väl ganska självklart att det finns en hel del kunskap att inhämta där? Eller är det ALLTID så att nya rön är bättre än gammal traditionella värderingar?
Om vi tar akupunktur som exempel, ett väldigt bra exempel. Denna kinesiska läkekonst känns väldigt mycket som hokus pokus. Om man tittar på ett "akupunkturschema" över människans kropp och dess olika behandlingszoner och punkter så blir man fundersam, och detta med all rätt om man ser det genom en lekmans ögon. Visserligen så är det ju inte en omöjlig tanke att greppa att allt i kroppen är sammanlänkande på ett eller annat sätt. Däremot så kan det vara svårt att förstå att man behandlar exempelvis magsmärtor genom punkter sittandes i örat.
Det är för mig inte svårt att ta till mig faktiska fysiska behandlingar, som olika typer av massage och liknande. Det är ganska självklart att det fungerar, på ett eller annat vis i alla fall. Nu handlar ju väldigt mycket alternativ medicin om människans helhetsvälbefinnande. Man ska ta tag om både tanke och kropp. Tanken styr väldigt mycket och jag tror definitivt att man psykiskt kan påverka sin fysiska status. Annars skulle ju inte placebo vara ett vedertaget uttryck. Men, och det är ett stort MEN. Ibland blir det bara löjeväckande. Låt mig dra ett exempel. På en föreläsning så sägs följande: "Om man ser en snygg tjej eller kille och tycke uppstår så går det ut en osynlig förlängning av din navel som söker kontakt med den här personen. Om personen också har fattat tycke för dig så går hans, eller hennes, osynliga navel ut för att bemöta din. När de möts och skakar hand så är ni vänner.
Okej. Ett väldigt överambitiöst försök att beskriva något så enkelt som fjärilar i magen kan jag då tycka. Går man vidare så får man också veta att förklaringen till den otrevliga känslan i magen när man bryter en relation kan skyllas på samma osynliga navelförlängare. Det är nämligen så att när navlarna bryter kontakten med varandra så fortsätter den numera ensamstående naveln att febrilt söka efter nya navlar att stöta på. Seriöst, det är när man hör resonemang likt detta som man slutar att lyssna.
Vad jag menar är egentligen att det i det stora hela bara handlar om att tro, på riktigt. Om en människa sitter och berättar det här med allvarlig min och en genuin tro på att det faktiskt fungerar såhär... ja, då är det svårt att fortsätta lyssna med samma entusiasm. Det spelar egentligen ingen roll hur seriöst man försöker lägga upp resten, navlarna kommer ju fladdra okontrollerat i min mentala värld och effektivt förstöra alla former av försök till seriösa tankar. Därav tror jag att den människans behandlingar kan vara förstörda för mig.
Jag menar, som jämförelse, vem vill gå till en allmänläkare som hela tiden kastar ur sig smurfcitat?
