[email protected]

Jag har aldrig varit mycket för påsken. Det ärväl den högtid som jag ägnar överlägset minst tankar och förberedelser omkring. Eftersom jag i år hade Alice hemma så var det i alla fall tillräckligt för att jag skulle organisera ett påskäggsletande i trädgården.



Barbent och med böljande hår så påbörjades jakten efter den försvunna skatten. Man kunde ju inte med säkerhet veta om påskharen ens hade svingat förbi. Efter ett halvt varv in på grannens tomt återkom hon utan resultat. Kanske började misströstan infinna sig. Det är inte alltid min älskling har en ängels tålamod för att uttrycka sig diplomatiskt.



Döm av de gnistrande ögonen att det var en lättnad när ägget väl upphittades, snillrikt gömt av ujndertecknad i en halvvissen gammal buske. Dagen hade börjat. Bra dessutom!