Påskdagen
Då var äntligen denna dag till ända då. Att beskriva Alices dagshumör för obstinat är nog jordens underdrift. Dagen började lite lungt med lite film. Hon hade lite kvar i sitt påskägg och tog ett tuggummi. Smaken bleknade och hon tittade sig runt omkring i rummet och frågade:
- "Finns det ingen papperskorg"?
I köket, som vanligt, svarade jag.
- "Men då får jag ju slemhosta. Det är bättre om du gör det"
Slemhosta? Jag förstår inte var hon får allt ifrån.
Eftersom våren bibehåller sitt grepp om Norrköping så beslutade vi oss för en cykeltur till Folkparken där det vankades picnic och lekpark. Att ligga på en filt och äta en god korvmacka efter en av årets första (jobbiga) cykelturer var magiskt.
Lekparken var duktigt befolkad. Barn och föräldrar om vartannat. Det kändes som att hela Norrköping var på plats. Jag måste säga att det var en riktigt bra lekpark med något för alla. Allt från klätterställning via rutschkana och leksakståg till linbana och gungor. Dit går vi fler gånger. Alice blandade diverse humör. För det mesta glad, trevlig och pratsam. Det spårade dock ur vid en klätterställning där hon vägrade släppa förbi två andra ungar som bara ville bort till rutschkanan. När Alice sen hade rusat runt för att komma först till densamma så började hon reta de andra. Vi sa ifrån på skarpen varpå den numera oerhört vanliga, och i det närmaste förväntade, reaktionen kom. Totalsur blandat med lite tårar för att sedan vandra iväg och ignorera att jag ropar. Slut på det roliga med andra ord så vi styrde kosan hemåt.
Hon har verkligen blandat och gett den här helgen. Det har pendlat mellan världens gulligaste unge och en riktig liten häxa. Välkommen till treårstrotsen med andra ord.
Underbart.
För övrigt så har jag ju en ambition att kontinuerligt lägga upp nya bilder här, och vad kunde vara bättre som fototillfälle än en utflykt? Förklara då mitt beslut, mitt mycket MEDVETNA beslut att lämna kameran hemma? Dessutom med argumentet "den här behöver jag inte idag".
Pucko.
