Kanottur
Vi bestämde oss för att ta en kanottur igår. Ett underbart val med tanke på att vädret var gudomligt hela dagen med strålande solsken. Vinden var även den snäll mot oss när vi började paddla oss framåt. Eftersom det var första gången för mig så gick det lite vingligt framåt den första biten, men det blev snart bättre.
Vi vaggade fram genom kanalen från Lotorp i sakta gemak och ut på Ormlången. Efter en stund så plaskar det till hejdlöst framför oss intill stranden. Första tanken är att det är någon som är ute med sin hund och kastar i en leksak, för det är ett rejält magplask, a la lycklig badhund. Det visar sig dock vara ett rådjur som kastat sig i för att simma över till andra sidan sjön. Inte ofta man ser ett rådjur simma sådär. Dessutom var han/hon ensam. Det är en bra bit över men det simmades beslutsamt hela vägen där han/hon valde det kanske brantaste stället att gå upp, men lyckades med ett skutt komma upp på torra land igen. Tyvärr låg kameran nedpackad i en påse i ryggsäcken och med tidigare nämnda oerfarenhet i tanken så ville vi inte börja böka med det just där och då. Lite synd för det var en häftig syn måste jag säga. Lite extra kul att det inte brydde sig om att vi kom åkandes utan hoppade i ändå. Trodde nästan att rådjuren var skyggare än så.
Efter en stund var det dags att lägga till för att inta den grillade kycklingen vi hade med oss. Vi åkte in mellan några öar där det fanns ett perfekt litet ställe där någon hade ordnat till ett provisoriskt litet bord av en stor kabelrulle och ställt fram ett par stubbar som stolar. Blev perfekt. Vi passade även på att ta årets första dopp. Vattnet var överraskande varmt, i alla fall sålänge man inte sparkade för mycket och drog upp det kalla som låg längre ner. Kanske kan bli en badsommar igen efter fjolårets trista väder.
När vi sedan drog vidare visste vi inte med säkerhet vart vi skulle, men vi paddlade på uppåt längsmed sjön. Vi passerade en ö som hade ett perfekt litet bord och någon bänk som skulle passa bra för vår senare korvgrillning. Vi la det på minnet för att återvända dit lite senare på eftermiddagen.
Efter att endast ha utforskat en del av sjön (som visst var större än jag trodde) så vände vi om. Magen kurrade och kosan styrdes mot vår ö. När vi har kanske hundra meter från målet blir vi omkörda av en motorbåt. En hund står i fören och vi tycker väl båda att det där var ju både sött och cool. Den ömma tanken försvinner i samma stund som vi inser att BÅRJÄVELN är på väg till VÅR ö. Hur vågar de? Med andra ord så får det bli plan B, som inte i detta skede existerar. Vi ville ju onekligen till just dett aställe. Vi paddlar vidare och kommer väl så småning om fram till att vi får åka tillbaka till samma ställe vi var på tidigare. Trots allt så var det ju ändå på vägen hem. Det funkade väl ändå. Precis när vi är framme vid kröken för att svänga av mot plan B ön så åker fanskapen med hunden från plan A ön. Då blir man lite sur sisådär. På kurrande mage så är man inte heller grannskapets gladaste pojke...
Hursom så ändrade vi inte igen utan åkte till vårt "gamla" ställe där engångsgrillen fjuttades på. Det stämmer verkligen att kolet i engångsgrillarna är förpreparerade med tändvätska. Fan vad det tog eld. Lagom till att korvarna skulle läggas på får vi besök. Av en härlig geting, stor som en basketkänga som surrade omkring och spelade på min sista nerv. Jag ville hugga den med kniven, medan Matilda tyckte att det var en bättre idé att ta paddeln. Såhär i efterhand kan jag väl hålla med om att framgångspotentialen är större med en paddel än en kniv, men har man sett snubben i Karate Kid fånga flugor med ätpinnar så skall väl jag kunna klyva en geting med morakniv? Eller också inte.
Efter några goda korvar och en skön powernap var det dags att åka hem. Lite mer vind i ansiktet, men samtidigt rätt skönt med lite svalka efter en het dag. Det konstaterades att kroppsdelar hade blivit brända. Inte minst på undertecknad. Det kändes utom allt tvivel när träjan åkte på och började gnida mot ryggen. Men det är smällar man får ta en dag som denna.
Dagen avslutades med en underbar kvällssol bakom några lätta moln. Himlen var fantastisk och vi lyckades ta oss i land utan att välta en enda gång.
Det är tamejfan otroligt bara det.
Nu ska vi bli med kanot!
Vi vaggade fram genom kanalen från Lotorp i sakta gemak och ut på Ormlången. Efter en stund så plaskar det till hejdlöst framför oss intill stranden. Första tanken är att det är någon som är ute med sin hund och kastar i en leksak, för det är ett rejält magplask, a la lycklig badhund. Det visar sig dock vara ett rådjur som kastat sig i för att simma över till andra sidan sjön. Inte ofta man ser ett rådjur simma sådär. Dessutom var han/hon ensam. Det är en bra bit över men det simmades beslutsamt hela vägen där han/hon valde det kanske brantaste stället att gå upp, men lyckades med ett skutt komma upp på torra land igen. Tyvärr låg kameran nedpackad i en påse i ryggsäcken och med tidigare nämnda oerfarenhet i tanken så ville vi inte börja böka med det just där och då. Lite synd för det var en häftig syn måste jag säga. Lite extra kul att det inte brydde sig om att vi kom åkandes utan hoppade i ändå. Trodde nästan att rådjuren var skyggare än så.
Efter en stund var det dags att lägga till för att inta den grillade kycklingen vi hade med oss. Vi åkte in mellan några öar där det fanns ett perfekt litet ställe där någon hade ordnat till ett provisoriskt litet bord av en stor kabelrulle och ställt fram ett par stubbar som stolar. Blev perfekt. Vi passade även på att ta årets första dopp. Vattnet var överraskande varmt, i alla fall sålänge man inte sparkade för mycket och drog upp det kalla som låg längre ner. Kanske kan bli en badsommar igen efter fjolårets trista väder.
När vi sedan drog vidare visste vi inte med säkerhet vart vi skulle, men vi paddlade på uppåt längsmed sjön. Vi passerade en ö som hade ett perfekt litet bord och någon bänk som skulle passa bra för vår senare korvgrillning. Vi la det på minnet för att återvända dit lite senare på eftermiddagen.
Efter att endast ha utforskat en del av sjön (som visst var större än jag trodde) så vände vi om. Magen kurrade och kosan styrdes mot vår ö. När vi har kanske hundra meter från målet blir vi omkörda av en motorbåt. En hund står i fören och vi tycker väl båda att det där var ju både sött och cool. Den ömma tanken försvinner i samma stund som vi inser att BÅRJÄVELN är på väg till VÅR ö. Hur vågar de? Med andra ord så får det bli plan B, som inte i detta skede existerar. Vi ville ju onekligen till just dett aställe. Vi paddlar vidare och kommer väl så småning om fram till att vi får åka tillbaka till samma ställe vi var på tidigare. Trots allt så var det ju ändå på vägen hem. Det funkade väl ändå. Precis när vi är framme vid kröken för att svänga av mot plan B ön så åker fanskapen med hunden från plan A ön. Då blir man lite sur sisådär. På kurrande mage så är man inte heller grannskapets gladaste pojke...
Hursom så ändrade vi inte igen utan åkte till vårt "gamla" ställe där engångsgrillen fjuttades på. Det stämmer verkligen att kolet i engångsgrillarna är förpreparerade med tändvätska. Fan vad det tog eld. Lagom till att korvarna skulle läggas på får vi besök. Av en härlig geting, stor som en basketkänga som surrade omkring och spelade på min sista nerv. Jag ville hugga den med kniven, medan Matilda tyckte att det var en bättre idé att ta paddeln. Såhär i efterhand kan jag väl hålla med om att framgångspotentialen är större med en paddel än en kniv, men har man sett snubben i Karate Kid fånga flugor med ätpinnar så skall väl jag kunna klyva en geting med morakniv? Eller också inte.
Efter några goda korvar och en skön powernap var det dags att åka hem. Lite mer vind i ansiktet, men samtidigt rätt skönt med lite svalka efter en het dag. Det konstaterades att kroppsdelar hade blivit brända. Inte minst på undertecknad. Det kändes utom allt tvivel när träjan åkte på och började gnida mot ryggen. Men det är smällar man får ta en dag som denna.
Dagen avslutades med en underbar kvällssol bakom några lätta moln. Himlen var fantastisk och vi lyckades ta oss i land utan att välta en enda gång.
Det är tamejfan otroligt bara det.
Nu ska vi bli med kanot!
Kommentarer
Trackback
