Inspiration

Det sägs att nyckeln till allt skapande är inspiration. Jag kunde naturligtvis inte hålla med mer. Den stora utmaningen om man håller på med någon form av skapande är inte att inse just detta, utan snarare att hitta en källa där man kan ösa inspirationen ur. Helst en källa som aldrig sinar. För mig som glad amatörskribent så kanske det är av mindre vikt i och med att jag inte livnär mig på mitt skrivande.


Nu är det ju bara det att inspiration är något du behöver till mer saker än för att göda din yrkesroll. Inspirationen gör sig påmind i det dagliga livet, pushar dig framåt vare sig du vill eller inte. När du känner att du har hittat din inspirationskälla så finns det egentligen inga gränser för vad du kan hitta på. Inga uppdrag känns övermäktiga. Det är flytet man eftersträvar på något sätt.


Jag skriver det här från en parkbänk i Tycklinge, vid Vätterns strand. Jag blickar ut över vattnet vars oändlighet endast bryts av horisonten. Vågorna leker kraftfullt i den livliga blåsten. Jag känner mig rätt liten inför naturens krafter, men samtidigt upprymd. Just den här känslan kan jag gå långt på. Att på något sätt känna total harmoni med naturen. All ödmjukhet som infinner sig i takt med att vågorna strömmar in. Känslan av att man på något sätt inser att det inte är människan som styr över jorden trots allt. Jag menar, vad har vi att sätta emot när det börjar storma? När vågorna sakta växer sig högre och sköljer in och piskar strandkanten? Ingenting. Vi springer och gömmer oss i skräck. Känslan av otillräcklighet kan infinna sig. Naturen är lika grym som den är vacker och förstår man inte tågordningen, att vi är bestämda över, så har vi problem.

Solen har just gått ner bakom horisonten nu och det börjar bli dags att avrunda den här relativt meningslösa bloggen. Temperaturen har sakteliga krupit neråt mot nivåer som inte borde infinna sig en klar julikväll. Jag börjar frysa trots att min luva nu är uppdragen och åtdragen runt mitt huvud. Återigen så känner man sig liten men vänder hemåt med ett leende på läpparna. Tanken går genom huvudet som ett mantra:


- "Jorden är vacker".


Men inte fan är det tack vare oss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0