Tjurfäktning
Det är en het sommarkväll i Madrid. Den rusiga publiken höjer stämningen successivt. Matadoren tar emot jublet och fylls med stolthet. Det är en perfekt kväll. Det måste vara lätt att ryckas med i hyllningarna. Det blir väl som på många andra evenemang, någon slags masspsykos. Mitt på arenan står han, tjuren. Han är effektivt dövad av picadorers och banderillas lansar och hullingförsedda pinnar som sitter fast förankrade i hans nacke. Blodet rinner längs hans kropp. Publiken fortsätter att jubla fanatiskt.
Det börjar närma sig akt tre, det mest magnifika. Matadoren äntrar arenan ensam. Han står där öga mot öga med tjuren. Han ser hur tjurens huvud sakta tappar sin stolthet och sjunker mot marken. Nackmuskeln är för illa däran för att orka hålla huvudet uppe längre. Tiden är kommen. Vid varje tjurfäktning finns det en huvuddomare, en president, som ska godkänna att det är dags att avrätta tjuren. Matadoren får ödesnicken och tar sitt svärd, går fram till tjuren och trycker in svärdet mellan tjurens skuldror. Tjuren vacklar till för att sedan falla död till marken. Publiken jublar. Matadoren har ytterligare ett liv på sitt samvete. Han måste vara stolt när han ser blodspåret efter det utsläpade, döda djuret.
Lagom till den här bloggen så läser jag i Aftonbladet att en matador har blivit stångad av en tjur. Jag ska en gång för alla krossa myten om att jag är en varm människa genom att säga att jag njuter för fulla muggar. Jag anser att människor som sätter djurplågeri i system har förbrukat sin rätt till empati. Jag förstår inte varför man ska fälla tårar för att en matador hamnar på sjukan med behov av att rekonstruera sin pung (jag bara citerar...) när han har spenderat sitt yrkesliv med att ha ihjäl oskyldiga djur. Dessutom djur som redan är satta ur spel av skador redan innan. Det ultimata machotestet. Som att ta godis från en barnunge ungefär. Jag förstår jublet. Verkligen. Hoppas att han för alltid kommer att ha en hemorrojdliknande gångstil.
Det är tjurfäktning varje söndag i Madrid. Vid varje tillfälle medverkar tre matadorer, som vardera dödar två tjurar. Lite snabbt summerat så är det sex tjurar varje vecka, 24 tjurar varje månad och TVÅHUNDRAÅTTIOÅTTA (288) tjurar om året. Nu vet jag inte om man gör uppehåll för vissa högtider eller inte. Det känns som det kvittar i sammanhanget om ett par veckor går bort eller inte. Det är fruktansvärda mängder spillda liv. Och nu pratar vi bara arenan i Madrid, och det är långt ifrån den enda skådeplatsen för detta plågeri.
Det är oerhört fascinerande att man kan prata om tjurfäktning och i samma andetag, eller till och med i samma mening, använda ordet konstnärlig. Matadoren ska på något pimpinett sätt dansa runt tjuren innan den dödas. Det ska göra dödsdansen vacker. Vacker för vem? Vad är det för människor som sponsrar den här grymheten? Hur är man skapt i huvudet när man spenderar söndagen på en aktivitet som slutar med att flera djurs liv släcks?
Det höjs röster om att det är en gammal tradition från 1700-talet. Jaha? Giljotinering skulle också vara populärt då? Varför inte ta några uppumpade medborgare och hugga huvudet av varje söndag? Självklart efter att vi har använt deras bringa som darttavla först. Det skulle kanske kunna vara något som omväxling? Det är ju definitivt en liknande underhållningsnivå på det hela i alla fall. Och nej, jag ser ingen större skillnad. Skulle väl vara att den uppumpade människan mycket tidigare förstår vartåt det barkar. Å andra sidan så kan man ju kanske hitta någon som är lite extra anabolförstärkt så kanske det går på ett ut.
Det finns inga förmildrande omständigheter till att döda djur som underhållningsform. Att man sen inte ens ger djuret en ärlig chans att kunna försvara sig är bara än mer skrämmande.
Människan SKA inte hålla på och leka Gud.
Om ni vill läsa lite mer ingående hur en tjurfäktning går till, klicka här. Jag står inte på något sätt för den informationen som finns på denna sida, tänkte bara erbjuda möjligheten att få en utförligare förklaring till spektaklet, skrivet av någon med andra åsikter om tjurfäktning än vad jag har.
