[email protected]

Säga vad man vill om Stockholmsderbyn, men det är aldrig händelselöst varken på eller utanför planen. Allra helst hände det saker utanför igår. För det första går det inte att bortse från vädret. Regnet sköljde ner och folk såg ut som frusna och halvdränkta katter när de vaggade mot stadion. Mycket gulsvart, mindre grönvitt. Såg tidigt ut att bli övervikt för AIK på läktarplats.

Det bestämdes att folket skulle mötas upp utanför AIK-shopen för utbyte av biljetter. Jag kom först och lyckades helt ovetande placera mig framför en skylt med texten "Regnponcho 10kr". Jag stod där med min luva tätt uppdragen runt huvudet när en tjej kom fram och sa "Vi vill ha tre stycken". Jaha, sa jag. Hon pekade på ponchon som hängde bredvid skylten om dagens fina erbjudande. Innan jag hann svara så kom en av två medföljande kompisar på att jag kanske inte alls sålde regnponchos, utan att jag faktiskt stod där med andra tankar. Hon drabbades av småpanik och ursäktade sig, sin kompis och resten av världen och verkade tycka att det var det mest pinsamma som kunde hända någonsin. Jag tyckte att det skulle nog gå bra att få tag på varsin poncho inne i shopen... Jag vet inte. SKulle jag verkligen stå ute i spöregn och sälja BLÖTA ponchos? Dessutom utan att ha en på mig själv? Hursom kom de ut några minuter senare med ponchon viftandes runt sig.

I halvtid utbryter ett bråk. Jag ser inte exakt vad som startar det, men Hammarbyklacken på södra blir plötsligt helt galna och börjar kasta mynt, tända bengaler, smällare och avslitna plaststolar över på östra där jag sitter. Fick en smällare och en bengal någon meter från mig. Killen bredvid träffades av ett mynt. Helt galet. Illa nog att man kastar mynt och grejer, men tända bengaler? Folk flydde i panik uppför läktaren. När jag läser tidningen så står det att AIKare startade det hela genom att kasta den första bengalen. En stund innan så brändes en AIK-halsduk på södra, varpå den skyldiga personen sprutades med vattenslang av brandförsvaret. Just bränningen kan ju förmodligen ha satt fart på det hela, men det är ju bara min åsikt. Hursom så filmades och fotades den aggressiva delen av södra. Sen om det var av Firmanpojkar eller någon annan får väl framtiden utvisa.

Det är hursomhelst sjukt tråkigt att vanliga supporters ska behöva fly för sina liv i princip för att några idioter beter sig. Det var en hel del människor som lämnade matchen i förtid, förmodligen med rädsla för vad som skulle kunna hända efter matchen. Det var ju inte för matchbildens skull. Man lämnar inte ett derby med 10-15 minuter kvar när det står 1-0.

Hursomhelst så vann AIK helt rättvist matchen med 1-0, vilket såklart gjorde min resa hem till Norrköping så mycket lättare.

Hur det än är. Att leva och andas fotboll för en stund, det är livet.

Helt oförberedda strosade vi runt inne på Coop när denna syn mötte oss. Av någon anledning så blev det väldigt roligt och ögonen gjorde frivolter av lycka.

För dig som inte ser det absolut komiska i denna pools namn följer här en länk. Klick, klick...

Jag misstänker att personen som skrev ut prislappen hade full koll på vad just poop innebär... på lappen stod det pop up pool, i ett sista desperat försök att slippa vara delaktig i detta koncept.

Jag bara flinar...

Det togs en del kort under tiden i Örebro. En hel del på olika byggnader (ja, visst verkar jag vara en oerhört rolig människa...). Vissa bilder lyckades dock fånga mindre smickrande ansiktsuttryck också. Jag tycker dock inte att vi ska skylla det på Örebro...



Jag kan inte ens med den bästa viljan i världen påstå att detta är ett av hennes mer intelligenta uttryck, men hon är ju trots allt förfärligt söt...



Sen lyckades ju undertecknad smila upp sig lite extra fint också. Ja men se så HARMONISK och fin han ser ut...

På väg upp till Lindesberg för lite hundträning stannade vi till ett tag i Örebro för att se vad stan hade att bjuda på. Det visade sig vara en oerhört mysig liten stad. Den kändes väldigt kompakt med mycket saker på liten yta. Hela staden andades historia.

Det stora intresset från min sida riktades (surprise, surprise) mot slottet. Det är kusligt likt Vadstena slott på många sätt. Borggården är betydligt mindre dock. Nu gick jag inte in av olika anledningar, men jag antar att det med dess historia är betydligt mer fascinerande på insidan.

Bland Vasaborgarna så måste jag säga att Kalmar slott är helt överlägset. Har ni inte varit där ännu, åk. Helst nu!

Häromdagen togs det en promenad längs med strömmen i Norrköping. Det är en oerhört härlig sträcka att gå. Det är väldigt vackert i stort sett vart man än befinner sig. Man bör dock inte vara ute efter att hitta lugn och ro för sig själv, du lär inte vara ensam under din promenad...

Efter att Alice lämnats hos mamma så bestämde vi oss för att göra en liten utflykt själva. Solen sken och det var underbart varmt. Vi tittade på kartan och kom fram till att Arkösund var så nära havet vi kunde komma. Kursen ställdes ditåt.



Det visade sig vara ett lyckat drag. Efter en rätt tråkig väg så kom vi fram till hamnen i Arkösund där vi letade upp en bänk. Där satt vi ett bra tag och bara njöt av havet och vågorna som slog in mot klipporna med jämna mellanrum. Helt underbart.

På vägen hem bestämde vi att vi skulle nära min slottspassion lite också. Vi hade sett skyltar mot Mauritzbergs slott på vägen ut vilket såklart hade fångat min nyfikenhet. Vi bestämde oss för att stanna till där.



Även detta ett mycket bra beslut. Ett fantastiskt vackert ställe. Perfekt skötta omgivningar, ett vackert slott beläget uppe på en kulle med en makalös utsikt över vattnet. Där skulle man kunna bo helt enkelt. Gudomligt.

På vägen ut mot slottet passerade vi ett rött hus med vita knutar. Det fanns barn i familjen, det skvallrade de obligatoriska skyltarna om lekande barn om. Detta hus var dock kompletterat med ytterligare en varningsskylt. Vi bara tittade på varandra innan vi brast ut i skratt. På en stor vit skylt under barnskylten hade familjen textat med stora svarta bokstäver:

"DÖV KATT"

Hur underbart är inte det? Den klart mest udda skylt jag sett i den genren, men samtidigt en helt underbar tanke p åatt de älskar sin katt tillräckligt mycket för att göra bilisterna uppmärksamma på att han inte agerar som han borde när en bil kommer. Jag gillade den starkt, av flera anledningar.

Hade dock inte mage att stanna och ta kort på skylten, även om det kliade i fingrarna och jag var påväg att vända ett antal gånger... Nästa gång kanske...

Det är nästan omöjligt att hålla en mer eller mindre utmattad unge vaken hela vägen mellan Norrköping och Motala. Hon kan ju i alla fall konsten att se totalt utslagen ut. Där slår hon nog t o m farsgubben...

Fredagen rullade på och vi kände väl alla att det var läge att hitta på något. Det började bli rätt tråkigt att bara sitta hemma och uggla. Efter lite övervägande så återvände vi till en gammal favorit, Jusjön.

Vi bestämde oss för att baka pinnbröd över en öppen eld. Kändes som något Alice skulle kunna tycka om. Väl framme så duggade det lite, men det var inget som stoppade oss. Vi letade upp grillplatsen som finns i anslutning till sjön och började samla ihop lite bränsle. Jag och Matilda turades om att leta kvistar, allt medan Alice var ansvarig för att leta kottar på marken. Efter varje kotte hon slängde på elden kom samma fråga: "En till va"? Vet inte hur många kottar det blev till slut, men hon sprang som en tätting mellan skogen och elden. Vi var inte sämre vi. Det är svårt att hålla en eld vid liv med hjälp av endast de små kvistar man hittar på backen. Men det gick.

Pinnbröden började arta sig och visade sig vara väldigt goda. Alice proppade i sig de 3-4 första innan magen blev full. Degen räckte till ytterligare ett antal så alla fick sin beskärda del.

Samtidigt som vi sitter och gräddar våra bröd så plaskar det till i vattnet. Det är ädelfisken som hoppar. Rätt häftigt måste jag säga. Jag såg de bara på långt håll, men med tanke på hur bra jag ändå såg dom så borde det innebära att vi pratar fisk modell större. En orm simmade också lite lugnt förbi oss en bit bort. Det var väl alla inte riktigt lika exalterade över. Ormar verkar ju onekligen avskräckande på många av oss.

Efter slutförd grillning så var det dags för släckning. Vi gick ner till sjön för att fylla vår flaska med vatten, när vi hittade ett helt gäng med grodyngel. Ett yngel simmade in i flaskan varför vi kunde studera det på nära håll. Dom är väldigt fascinerande och tanken på att den där lilla lemlösa sagen till slut kommer att hoppa omkring som en groda är häftigt. Riktigt häftigt.

Vi beslutade väl till slut att nästa sväng Alice kommer så ska vi fiska lite på riktigt. Även om hon tycker sitt egna lilla fiskespel är skoj så bör "the real thing" slå något högre.

Dagen till ära så lyckades jag förlägga kameran så det inte blev några bilder. Det känns lite surt, men, men, inte mycket att göra.

Det ska bli spännande med lite fiske dock.

Det är inte alltid jättekul att åka bil, men vissa dagar räcker det med att langa fram lite nycklar. Den här helgen visade sig vara en rätt enkel helg på så vis. Alla var glada och allt gick helt smärtfritt. Det känns väldigt bra isjälen.

Vill man bara något tillräckligt mycket så kan man. Inga limburkar har använts vid detta vågade försök. Detta bör inte provas hemma utan övervakning av utbildad säkerhetspersonal.

Eller nåt.

Att gå runt på ICA Maxi är bland det bästa min dotter vet. Roligast är leksakerna och bokbordet som är uppställt vid barnböckerna. Där finns det alltid ett urval av böcker man kan titta i. Denna gång så hittades en bok om Peter Pan.



Det börjar lite trevande, bäst att kolla lite på alla håll så det verkar bra. Baksidan inte minst. Plötsligt så sitter hon och läser, eller snarare berättar en historia utifrån bilderna i boken. Två pojkar sitter och smålyssnar och verkar en aning intresserade av det som försigår.



Sagan når sitt slut och åskådarna lämnar platsen. Av hennes min att döma så har hon inte riktigt koll på vad hon just har gjort. Det var en relativt tjock bok och alla sidor skulle berättas om.

Ändå lite imponerande av den lilla.

Tycker jag.

Som pappa.

Efter att ha ränt runt lite i Maxihuset så kan det vara gott med en liten korvpaus. Det behövdes och mättade både barn och begynnande sura miner.

Planen var att JAG skulle läsa en saga för Alice. Det blev precis tvärt om. Hon valde Bernhard och Bianca och berättade hela historien från början till slut. Som synes med inlevelse...

Sen att prinsessan Törnrosa lyckades halka in på ett hörn får man ju leva med i dessa prinsesstider.

Det här är ändå stor humor. Jag såg den här för några år sedan och skrattade gott åt just beskrivningen naturtrogen. Jag är uppväxt i betonggettot och kan näppeligen en massa om skogens innevånare, men inte fan ser den ut att vara uthuggen ur en kotte? Eller har ilsket lysande gula ögon? Till min stora förtjusning så dök den upp i katalogen i år igen, och jag var tvungen att föreviga så vi inte glömmer bort denna skatt.

Observera att den är mycket naturtrogen och tillverkat i ett keramikliknande konstmaterial.

Kan inte bli mer autentiskt än så...

Väl i Skara så var ju steget inte långt till Varnhem och Klosterkyrkan där. En väldigt mäktig byggnad. En väldigt annorlunda kyrka med mycket runda och mjuka former mitt i alla strikta, raka vinklar.

Det känns väldigt speciellt att vandra på så pass historisk mark som detta. Klosterruinen bakom kyrkan är oerhört intressant och det är lätt att låta fantasin rusa iväg med en. Jag kom på mig själv med att bygga upp mentala väggar för att försöka få en helhet i klostret. Att stå mitt i tvättstugan (Lavatorium) och titta på brunnen där munkarna gjorde sig rena inför måltiderna osv. Det är obeskrivligt mäktigt.

Det är lätt att försvinna in i den numera väldigt aktuella Arnhistorien och det intresse den har satt emot den här delen av landet. Vid landmärkena finns numera möjlighet att få en guidning uppläst i sin mobil. Det är häftigt med all ny fokus på historia. Att det kanske äntligen har blivit lite mer cool att vara intresserad. Ska man tacka Jan Guillou för något så är det detta.

Sen stör jag mig lite på att det kostar 40kr att få gå in i kyrkan och klosterruinen. Det är trots allt en kyrka som tillhör Svenska kyrkan och jag tycker av princip att det ska vara gratis att komma in i sådana byggnader. Sen kan man självklart ta ut en frivillig donation, men aldrig en obligatorisk entréavgift.

Men det är ju bara min åsikt. Och tydligen Guds då...

Det var ju det här med kyrkor. Vi tog en omväg hem från Vårgårda och åkte på "fel" sida Vättern, dvs ovanför via Askersund istället för under via Jönköping. Vi hamnade i Skara och jag var ju såklart bara tvungen att gå in i Domkyrkan. Det var bland det mäktigaste jag har varit inne i vad gäller kyrkor. En oerhörd atmosfär. Jag var i det närmaste helt lyrisk när jag kom ut med ett leende på läpparna.

Jag vet inte vad det är som gör vissa kyrkor "starkare" än andra. Det finns ett antal kyrkor som jag har varit i som inte lämnat någon känsla alls. Kanske är det psykologiskt förknippat till kyrkor med lite extra historia. Jag  får exempelvis en liknande känsla i Vadstena Klosterkyrka, om än inte riktigt lika stark som den jag fick här i Skara.

Sen kan man ju svamla iväg och börja prata om energier och hur många människor som  har satt sin fot där inne under många, många år... men det lämnar vi därhän denna gång.

Skara Domkyrka var grym i alla fall.

Män är från Mars och kvinnor är från Venus. Ja. Kanske John Gray var sanningen på spåren att vi faktiskt härstammar från olika planeter. Till viss del så verkar han ju i alla fall få lite understöd för denna teori på denna skylt:

Nu sitter jag i alla fall i rummet på vandrarhemmet vi ska spendera vår helg i. Med tanke på rummets storlek och minimala våningssäng så har vi blivit skinnade, men Matilda och Ciara kommer vara lyckliga campare efter helgen så allt är bra.

Under vägen så åker man förbi skyltar med mer eller mindre vanliga ortsnamn på. Här kommer några som jag noterade:

- Svinhult OCH Älgaryd på samma skylt. Vi tittade på varandra och undrade om vi nu inte var i Småland och nickade lite samstämmigt. Så var givetvis fallet

- Köttakulla. Va? På allvar?

- Kolgränna. Det måste vara hit alla misslyckade polkagrisar skickas...

- Lilleskogen. Tja. Där jag kommer ifrån kallar vi det rätt och slätt för dunge.

- Bredaslätt. Jag vet inte. Det lät roligt då mitt uppe i allt.

- Komskälet. Kändes dock inte som skäl nog att svänga av.

- Nitta. Nåja...

- Fristad. Kan någon ringa Palmegruppen. Jag tror att jag kan ha hittat mördarens gömställe...

- Nävraspång. Får alla hitta på sitt eget ortsnamn? Även om just detta var en rastplats...

- Trollsås. Inte ett dugg kul om man utläser det Trolls-ås, men Troll-sås ger genast mungympa.

- Öresjöbacke. Endast i Sverige antar jag.

- Horla. Tre skyltar försökte locka in oss. Jag tror att det var stavfel på alla tre. Skulle verkligen L:et vara med? De kändes väääääldigt angelägna att locka in folket till den lokala turistnäringen...

- Byttorp. Om du tar mitt röda torp så får jag ditt prickiga med elefanter på? Deal? Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen!

Vad gör man inte för att underhålla sig som passagerare. Det går ju inte BARA att räkna husvagnar liksom. Jag ser fram emot vår tilltänkta Finland/Norrlandtrip under sommaren. Där kommer godbitar att finnas.

Dags att sova nu efter en märklig dag som avslutades med invigning av lägret med mat och info. 102% av övriga deltagare hade med sig vin varav 98% lådvin. Sprit är gott och alla blev glada.

Ny dag i morgon.

God natt!

En lång bilfärd i solsken innebär en varm och törstig hund. En liten rastning och promenad vid någon liten sjö spånas fram. Vi börjar närma oss vårt slutmål och det börjar verkligen bli dags för en paus. Plötsligt så passerar vi en liten sjö med en gångväg bredvid. Precis som den fantastiska pizzerian i föregående inlägg så var detta precis vad vi letade efter. Så vi stannade inte utan körde vidare. Vi vände inte om. Jag vet inte om vi kände att dålig karma hade skrattat oss i ansiktet under hungern eller liknande.

Istället så stannade vi en bit längre fram på vägen. På ett ställe som verkligen INTE stämde överens med önskemålen.


Kapade träd i stora högar vid en vattentäkt. Myggorna dansade hambo i luften och slickade sig förmodligen runt sina trattformade trutar över detta vandrande smörgåsbord av blod som stannat just hos dom.

Klockrent var ordet du sökte...

Allteftersom färden fortsatte så tyckte vi att det lät spännande att ta sig upp på höjderna ovanför Husqvarna för att insupa lite utsikter. Vi letade och hittade någon liten väg som verkade leda oss åt rätt håll. Uppåt och uppåt. Sen neråt och neråt. Vi hade kört åt fel håll. Det var bara att vända och prova igen.

Vi hittade så småningom upp och fick avnjuta lite vackra vyer. Jag förevigade dom dock inte. Varför kan jag inte svara på. Förmodligen för att vi rullade hela tiden. Vi stannade aldrig till för att njuta för hungern hade börja göra sig påmind. Vi bestämde oss för att försöka hitta något i Jönköping. Ett litet ställe med uteservering så att Ciara skulle slippa sitta i bilen var planen.

Vi bestämde oss att åka genom centrala Husqvarna till Jönköping, och precis när vi ska åka ut ur Husqvarna ser vi stället med stort S. En pizzeria/grill med en liten uteservering. Dock ser vi den för sent varför det blir lite kaos. Som tur är så kommer det omedelbart en rondell. Bara att köra runt ett varv så är vi tillbaka tänkte vi. Matilda rattar säkert i ytterfil, varpå vi aldrig får en möjlighet att byta fil för att runda rondellen. Lite lätt panik verkar uppstå eftersom skylten rakt fram pekar på E4:an mot Jönköping. Till höger finns en OKQ8-mack som Matilda tycker sig se en infart till i rådande förvirring. Hon girar höger... och vips så är vi tillbaka på nämnda E4:a... mot STOCKHOLM!

Som tur är så är det inte våldsamt långt till avfarten mot Husqvarna så vi bestämmer oss för att göra ett nytt försök med rutten genom centrum till vår hägrande pizzeria. Vi kör nästan över en kvinna och hennes dotter på vägen, men äntligen är vi framme. Vi kör in. Vi parkerar och...



Detta är vad vi möts av... Fanskapet är STÄNGT tills vidare p g a renovering! ¤##"(#¤¤!!!! Allt detta extra besvär helt utan anledning. Ingen hann se det första varvet. Dörren var ju öppen och allt...

Det blev till slut en pizza och kebabrulle i Jönköping.

Man kan inte påstå att våra road trips är händelselösa direkt...

Det är väl nästan så att man måste stanna till vid Brahehus om man kör E4:an ner mot Jönköping. Det är en oerhört vacker plats och fantasin kan rusa iväg med en bakåt i historien. Att Per Brahe verkligen har valt platsen med omsorg är inget att diskutera. Tittar man ut genom fönstren mot Vättern så är utsikten verkligen vidunderlig. Visingsö ser ut som en liten kobbe. De stora ladorna nedanför höjden ser ut som leksakshus. Det är magnifikt. Även om det är fantasieggande att gå runt i en ruin som denna så kan man ju inte undgå att tycka att det är synd att hela byggnaden inte står kvar. Det var en mycket vacker skapelse när det begav sig.



Hursomhelst så skulle även jag och Ciara förevigas. Såhär söta blev vi. Märkligt att jag alltid verkar ha samma tröja på alla foton jag fastnar på. Jag har fler.

Jag lovar...

När jag tänkte efter när bilen rullade vidare söderut så slog det mig att det faktiskt är första gången jag går fram och klämmer på ruinen. Jag har bara stannat och beundrat på avstånd tidigare. Med mina mått mätt, om man betänker min passion, så är det MYCKET märkligt.

Nu vet jag i alla fall hur stenen känns också.

Jag är lycklig.