[email protected]

Det var ju det här med kyrkor. Vi tog en omväg hem från Vårgårda och åkte på "fel" sida Vättern, dvs ovanför via Askersund istället för under via Jönköping. Vi hamnade i Skara och jag var ju såklart bara tvungen att gå in i Domkyrkan. Det var bland det mäktigaste jag har varit inne i vad gäller kyrkor. En oerhörd atmosfär. Jag var i det närmaste helt lyrisk när jag kom ut med ett leende på läpparna.

Jag vet inte vad det är som gör vissa kyrkor "starkare" än andra. Det finns ett antal kyrkor som jag har varit i som inte lämnat någon känsla alls. Kanske är det psykologiskt förknippat till kyrkor med lite extra historia. Jag  får exempelvis en liknande känsla i Vadstena Klosterkyrka, om än inte riktigt lika stark som den jag fick här i Skara.

Sen kan man ju svamla iväg och börja prata om energier och hur många människor som  har satt sin fot där inne under många, många år... men det lämnar vi därhän denna gång.

Skara Domkyrka var grym i alla fall.