[email protected]

Jag tycker att hon ser så stor och mäktig ut p åden här bilden. Visserligen är hon rätt stor... och lite hårdhänt... och så, men inte riktigt som den här bilden antyder. I min egen lilla värld så känns det så, och den vet vi ju kan ha en annan syn än övriga världen...

Vi kan väl ta oss en funderare och tillsammans komma överens om att det i Dalarna INTE råder någon som helst brist på vacker natur!

Bland det mer upphetsande som inträffade under de få dagarna i Stockholm var väl att jag åkte till Högdalen och handlade på Vivo Matdax, eller vad det kan tänkas heta nuförtiden.



Tänker jag efter så spelar det verkligen ingen roll vad affären heter... eftersom jag var på ICA Supermarket. Jag börjar nog bli gammal. Tur att man har hälsan och utseendet kvar i alla fall.

Veckan har inte riktigt varit som jag hade tänkt mig den. Åkte upp till Stockholm några dagar för att fotografera lite. Det blev feberyra och sängliggande hemma hos mamma istället. Till slut var jag bara tvungen att ta kort på något och eftersom jag ändå var vaken när solen var på väg upp så löste sig den biten ganska naturligt.



Hur det än är så KAN man inte klaga på utsikten...

Ciara är verkligen en underbar hund, men ibland undrar man om hon inte har en liten identitetskris. Hon har ganska ofta ett kattbeteende, och här är det väl ingen tvekan om vad hon försöker efterlikna...



Uppspelt någon? Kan jag erbjuda damen en näsduk?

Ibland har man tråkigt, och vad kan då vara bättre än att ta en liten biltur, träna lite hund och ta lite bilder? Detta ska föreställa ett fält nere vid Brukshundklubben i stan. Lite cool ändå.

Visst är det härligt med ett sakta fallande sommarregn efter en periods hetta. Nu är det ju bara det att det sakta fallande har övergått i frenetiskt sköljande och hettan, ja, den kommer man snart inte ihåg längre.

För att ta sig in över vår egna lilla anlagda sjö behövs numera en kanot. Jag undrar om vi ska förtöja den vid brevlådan till en annan dag? Det låter klokt.

I finland så köpte vi en påse med Muminklubbor. Egentligen bara fruktklubbor, samtlia formade som hjärtan, och med ett omslag med en muminfigur. Denna smakade visst jordgubb... eller smultron... eller något annat rött.



Vill du smaka?



Nehej, då suger jag vidare själv då...

Det är inte helt lätt att få till skärpan på en jycke som aldrig kan sitta still, men det är väldigt lockande att göra ett försök i alla fall...

Det har varit lite tyst här på senare tid. Det beror på att vi har varit iväg till Finland en vecka. Klicka på Finland 2009 för att komma till en sida med en massa bilder från den resan. Kände att det var enklare att göra så än att lassa upp en miljon bilder här.

Funkar inte artistkarriären så kanske det går att ta upp golfen. Här får vi privatlektioner av golftokige Armi. Jag vet inte riktigt vem som tyckte det var roligast dock...

"Du håller såhär". Alice fokuserar på bollen.



"Är du med då? Nu svingar vi". Alice fokuserar på bollen innan hon tittar upp. "Hej pappa".



Sen blir det fart. Scmack och bollen flyger iväg. Alice flyger på vippen med hon med.



Med lite andra golfskor och ett par år på nacken så kanske arvtagaren kan vara på plats. Vem vet. Sen var det ju inte det lättaste att träffa bollen på egen hand. Men det var skoj och det är ju det enda som räknas.

Alla ungar gillar ju förstås att sjunga och dansa. Alice är inget undantag. Imorse fick jag önska låtar. Jag ville höra "Bäbä vita lamm", men nej, det gick inte. Jag undrade vad jag fick välja mellan då. Något om djur? Nej. Bara prinsessor. Då önskade jag en sång om Askungen. "Nej, det orkar jag inte". Snövit då? "Njae...". Törnrosa då? Jaaaaa, det gick. Så började showen:







Jaha, var jag något bra pappa?



Det finns ju i alla fall glädje i det hon gör!

Kosan styrdes hemåt för lite snabb matlagning. Hemgjorda hamburgare (som för övrigt blev skit). Någon ville inte ha hamburgare och vi kom på att vi hade korvbollar, ja, korvbollar. Vi hittade sådana på Maxi för några dagar sen och köpte såklart. Alice hade aldrig hört på maken.

Korvbollar? Ni skojar! Det finns ju inte! Tokigt!



Men vaddå? Ni menar allvar? Eller va?



Jaha, är de såhär stora eller?



Va? Bara såhär små?



Ni skojar verkligen inte! De måste jag få se när vi kommer hem!



Som man kan äta såhär?



Jag tror jag får dåndimpen. Bäst jag lugnar mig med nappen...



Korvbollarna blev förstås en hit. Lika roliga som goda. Dock hann de inte stekas. Hon var för ivrig. Scans kalla korvbollar. Inte världens bästa kvällsmat för en liten tjej kanske, men det fick duga denna kväll.

Som avslutning så lägger vi in en av dagens sista kommentarer. Hon satt med sin lördagsgodispåse. Det fanns en godis med papper på som hon ville ha hjälp med att öppna. Ingen av oss kunde hjälpa till exakt just då. Plötsligt hör man från soffan:

"Det är ju inte klokt. Jag kunde ju öppna alldeles själv".

Finns bara viljan så finns det ett sätt.

God natt!

Vi bestämde oss för att det skulle bli en sista svullardag idag för att på måndag återgå till motion och vettig kost. Därför styrdes kosan mot Maxi. Alice tjatade om lekstugan, men eftersom klockan var rätt mycket och det faktum att det var midsommardagen så sa jag att lekstugan skulle vara stängd. "Men jag blir förtvivlad om den inte är öppen". Ja. Drama queen?

Hursomhelst så visade det sig att Maxi hade helt stängt. En aning förvånande med tanke på att de ofta skryter om sina öppettider. Samtidigt så var det väl rätt skönt att inte behöva hantera en "förtvivlad unge". Det var ju inga problem att acceptera att leklandet var stängt när affären inte ens hade öppet.  Vi åkte vidare mot Coop och där hade de minsann öppet generösa 30 minuter till. Inne på Coop finns det en lekpark för barnen som inte är bemannad och således alltid öppen till den lillas förtjusta skri.

Pappa med kamera verkar numera förfölja barn med mindre och mindre lust att fastna på bild. Jag passade på när hon faktiskt ville visa mig något. Hon sa "Pappa. Titta nu noga på mig", innan hon staplade ut på en nätbro:



Vi fortsatte till rutschkanan där hon återigen skulle visa mig något, även om jag denna gång inte behövde titta noga... Precis innan hon ska åka så ser hon att gubben står där med kameran igen. "Pappa, du ska ju inte ta kort på mig":



"Pappa, kolla på mig nu. Jag ska styra sjörövarskeppet:



Komplett med armviftningar och skräckinjagande vrål. Prinsessan kan agera pirat också. Kanske det inte är helt kört att den rosa perioden kan plana lite... Till sist var det då dags att dra sig mot utgången så vi inte skulle bli inlåsta. Det gick inte riktigt lika fort nedför rutschkanan längre. "Vi måste gå nu, de stänger affären". Jag fick en oförstående blick tillbaka. "Varför då". Ja...

Det bjöds på tårta också denna dag och ingen av oss avskyr direkt tårta även om Alice till en början mottog nyheten med lite skepsis:



Men vaddå, man är ju inte sämre än att man kan provsmaka en liten bit i alla fall:



Okej, jag erkänner att den här tårtan mötte alla önskemål. Det fanns ju chokladpudding i den:



Men pappa. Nu är jag mätt och vill åka hem:

Jaha. Vad ska jag göra nu då? Även en hjärna med våldsamt mycket fantasi kan få en melt down lite då och då när man inte riktigt vet i vilken ände man ska börja. Hon ser lite villrådig ut.

Det blev en sväng med kurragömma idag när vi var hos Matildas föräldrar en stund. Jag tänkte att jag var tvungen att dela med mig lite hur hon ser ut när hon hittar mig. Det verkar vara VÄLDIGT roligt...





Jag har tidigare berättat om olika hjälpmedel när vi leker kurragömma, och då bland annat en gammal trasig halloweenlampa. Den finns nu förevigad på bild.

Till slut så dök det upp lite blommor som Armi rafsat åt sig. Tiden började rinna iväg så det blev bara en krans som fick gå laget runt. Den passade ju fint på oss alla. De flesta i alla fall...

Alice Brallis:



Undertecknad författarcollkillemannen:



Matilda Järndotter:



Oscar VD snubbe:

Här verkar det gå runt lite i skallen på henne. Jag vet inte riktigt vad hon funderar på, kanske huruvida hon ville följa med och plocka blommor till blomsterkransen eller inte. Koncentrerat är det i alla fall.