[email protected]

Det är väldigt viktigt för Ciara att hålla koll på sin lilla flock. Ibland blir det lite extra jobbigt när Matilda är på övervåningen samtidigt som jag och Alice är på nedervåningen. Här har hon dock kommit på den ultimata lösningen. Om man lägger sig mitt i trappan så har man faktiskt koll både upp och ner samtidigt. Fiffigt va?

Efter en lång kväll hemma hos grannarna med vad jag förstår ett intensivt lekande med Barbiedockor så var det till slut dags att dra sig hemåt. Alice och Jennifer konstaterade att vi har inte lekt färdigt ännu. Med andra ord. Nya tag imorgon kväll när vi återvänder till katternas paradis.

Vi avslutar med några bilder i kvällssolen och ett par Alicekommentarer:







När vi låg och läste Snövit innan sovdags så sa hon plötsligt med väldig empati i rösten när Snövit springer sin väg i skogen:

- "Åh, hon går på pinnar. Vad synd om henne med hennes små klackskor"

Mellan två sagor kommer hon på att Jennifers syster Chloe är en bebis men att hon själv inte är det längre:

- "Pappa. Jag var bebis en annan dag. Men då ville jag vara prinsessa, så jag blev det. Inga problem"

Tack och god natt

Alice och Jennifer i lekparken. Jag påstår att min dotter ser väldigt lycklig ut. Håller du med?



Själv fick jag nöja mig med att vara förste mobilväskehållare efter noggranna anvisningar av Jennifer. "Hörs det ett litet ljud från väskan så kan du säga till". Det klarade jag galant...

Rutschkanan i lekparken är visserligen hög i Alices värld, men efter lite övertalning om att den inte alls är högre än några andra hon har åkt så masar hon sig till slut upp. Lite extra kul när Jennifer tittade förbi också:



Dock så tänker hon absolut aldrig i hela livet åka ner utan att någon håller henne i händerna på den förmodade otäcka resan ner. Ååååååh wiiiiiiiii...:



Det visar sig dock att det inte alls är någon skjuts i just den här rutschbanan och färden slutar en bra bit innan sanden. Vilket tydligen var ett bra tecken för en rutschkana för hon åkte om och om igen:

Framme i lekparken så sprang vi på en sten:



"Pappa, det kanske är en magisk sten":



Hoppas, hoppas, hoppas:



Hmm, jag börjar bli lite tveksam trots allt, borde ha hänt något nu:



Istället för en magisk sten så fiskade jag upp ett par nyhämtade strumpor ur fickan. Det hade klagats på att det gnagde lite i stövlarna utan strumpor. Jag hjälpte henne med att sätta på dom. Hon tittar på mig och säger:

- "Pappa, strumpor är bra grejer det"

Så kan det vara.

Trots att man redan har på sig gummistövlar modell större så måste man ju bara prova skohornet. Pappa har ju trots allt precis kämpat med det för att få på sig sina skor, så något bra måste det ju vara. Dessutom så är det ju lite extra viktigt att skorna sitter bra när man är på väg till soprum och lekpark.

Vad kan vara bättre än att börja ett pappabesök med en liten dans? Det är klart. Man är väl på lite extra bra humör när man precis har fått vara i Maxis lekland i en timme också.

Bröllop är en trevlig företeelse. Folk är glada och luften laddad av positiv energi. Vi hade idag privilegiet att närvara på Camilla och Fredriks bröllop i Rådhuset i Norrköping. Lite extra intressant då det var det första icke kyrkliga bröllop jag bevittnade. Lite annat upplägg minst sagt och väldigt effektivt. Jag kan absolut se att folk föredrar denna variant, samtidigt som jag har full förståelse för folk som väljer den kyrkliga varianten. Smaken är som baken.

De hade tur med vädret. Eller tur och tur, man hade såklart gärna sett strålande sol och sommarvärme i brudparets ära, men med tanke på att jag så sent som igår nästintill behövde en båt för att ta mig ut till brevlådan här hemma, så var uppehåll alldeles tillräckligt för att ge glada miner.

Naturligtvis så glömde vi kameran hemma, men med hjälp av den alltid närvarande mobilkameran så förevigades... inte brudparet, utan vi, vi , VI.



Någonstans mitt under den efterföljande bröllopsfesten togs detta vackra foto. Alkohol hade intagits. Dock bara utav den ena parten. På denna bild kan det dock vara svårt att urskilja vem den spiknyktra är.

Hursom så var det en trevlig kväll. Vi kom hem lite lagom mitt i natten och en riktigt trevlig kväll var fullbordad. Alla hade överlevt. Mat är dock inget vi behöver tänka på de närmsta dagarna. Kan inte minnas när jag senast åt så mycket gott. Men ibland så måste man offra sig...

Tack för att vi fick komma och all lycka i framtiden!

Vi var på Netto i Norrköping igår för att hitta lite skoj saker till ett bröllopskort som ska produceras hemma. Bland alla scrapbookatteraljer fanns också denna prislapp:

Det finns ju ett tråkigt sätt att betrakta den här prislappen. Det är naturligtvis så att det handlar om ett kit med presentpapper.

Om man däremot lägger på en egenkonstruerad historia. Ebba, praktikant, har fått prismärka saker hela dagen och eftersom jobbet på Netto inte alls var så glamouröst och fräckt som hon hade trott så börjar hon lacka ur lite när hon kommer fram till presentpapperna. Hon kan inte se något ljus i tunneln alls och de där förbannade presentpapprena *suck*

Vips så har vi en annan innebörd i det hela. För det Ebba EGENTLIGEN skriver är presentpapper...

Ja.

Netto är roligt.

Jag tycker att det är kul att sitta och kika lite på Blocket.se på lite allt möjligt. Man vet ju aldrig. Plötsligt kanske man hittar något skoj. Hursom så blir surfandet på Blocket lite extra kul när Aftonbladet har bestämt sig för att lägga upp en tredelad banner med reklam för sin senaste satsning med Sopranos till Aftonbladet.

Så här såg den ut idag:

Jag vet inte jag. Man hoppas ju ändå att detta är gjort inhouse. Sen undrar man ju lite om det inte kollas innan det läggs ut officiellt? Jag menar, vi pratar korrläsning av EN rad.

Jaja. Min dag blev räddad i alla fall. Eller ska det heta på räddad?

Nu är jag förvirrad...

Katter är verkligen något alldeles extra. Fick tips om de här två klippen häromdagen och jag kunde inte motstå att lägga upp de här. Två katter som "pratar" med varandra först, följt av en underbar "översättning" av samma konversation. Hur kul som helst. Tycker jag i alla fall.

Först originalet då:



Sen översättningen:

Det har också blivit en hel del kurragömma under helgen. Verkar helt klart vara den senaste älsklingen hos henne. Hon har väl kanske inte finjusterat allt i regelboken då hon har en tendens att dels berätta vitt och brett om exakt var hon tänker gömma sig samtidigt som hon fnittrar när man kommer nära och låtsas att inte hitta henne. Hon har även en tendens att vilja bestämma vart man själv ska gömma sig vilket på något sätt tar lite udden ur leken.

Utöver det så ska det bäras runt på lite olika saker för att förbättra sökandet. Bland annat så har jag gått runt med en gammal trasig halloweenlykta som förmodligen slutade fungera för länge sedan, en grön plastpinne som vad jag fattade skulle vara något trollspö och en bandyboll. Mest för att den syns väldigt bra tror jag.

Det finns som sagt en hel del att fila på, men det uppskattades ändå av samtliga deltagare...

Vi har under helgen fiskat vid flera tillfällen.Från flotten i sjön hemma hos Matildas föräldrar. Det har varit en hit, även om tjatet på ett eget metspö har varit ständigt närvarande. Det får bli ett inköp tills nästa gång hon kommer hit. Researchen säger att det finns små bambuspön på ICA Maxi för 35 spänn. Kan kännas som 35 välinvesterade kronor i sammanhanget. Man kan om inte annat ha suttit och njutit lite av livet mellan varven. Det blev lite extra mysigt med en stor rosa filt också.

Hursomhelst så har vi faktiskt fått lite fiskar. Några abborrar och något som visst ska ha hetat sarv, men då min expertis på området inte är den starkaste så lämnar jag det därhän och konstaterar endast med 100% säkerhet att det var en fisk. Med fina färger.



Sen är det klart. Det är ju inte helt kul hela tiden och då måste man ju förstås fråga pappa om han ändå inte är LITE sugen på att leka prinsessan Törnrosa och prins Philip. Och när man då frågar hur man faktiskt leker denna underbart lockande lek så får man en förklaring ackompanjerad av blicken ovan: -"Jag är prinsessan och sover i hundra år". Där någonstans börjar man tycka att leken kanske verkar ha en tendens att vara en liten aning långsam sisådär...



Efter att det hade blivit lite väl långsamt på bryggan utan några direkta napp så drog Alice och jag oss längre och längre ifrån vattnet. Till slut var jag upplurad i huset, på övervåningen för att den toaletten var den enda med varm sits... Jag vet inte hur det gick till riktigt, men, men. När Matilda kommer tillbaka har hon kameran med sig och visar bilden här ovan. Typiskt. Alice hade älskat att se det. Hon pratar mycket om att det är fågelmammor och fågelungar som flyger omkring på himlen.

Innebär det förresten att vi fågelpappor inte kan flyga?

Ibland verkar det som att det inte alls ska bli roligt att åka bil. Bilden ser väl förmodligen värre ut än det faktiskt var. Jag tyckte dock att kroppsspråket var värt att föreviga.

Häromdagen så försvann hon. Plötsligt. Utan förvarning. Vi var i garaget. Stoppade in saker i bilen och jag skulle backa ut. Som sig bör så skulle Alice ställa sig bredvid garaget. Allt i sin ordning. Jag sätter mig i bilen  och Matilda går ut till Alice. När jag kommer ut så ser jag att Matilda går och ropar efter henne. Inget svar. Lite panik börjar sprida sig så smått. Jag kör ut och ställer bilen och rusar efter. Jag hittar dom hemma. Det visar sig att Alice har sprungit hem, snabbt som en vessla, för att hon är kissnödig. Det är första gången hon har dragit iväg helt utan att fråga. Hon brukar t o m fråga mig om det är okej att hon går iväg med Matilda.

Nu vet jag i alla fall att mitt hjärta klarar lite småstressiga situationer...

För övrigt så tittade hon ut genom fönstret härom kvällen när vi satt och åt och såg att vi hade ställt upp en liten pool till henne (som senare förvisso visade sig vara trasig) varpå hon kommer med en klockren analys av läget:

- "När man tycker att det är tillräckligt varmt för att bada i poolen... då får man bada i poolen"

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Man kan väl sammanfatta detta som så att det som ser väldigt mysigt ut från ena hållet inte alltid behöver se lika mysigt ut ur en annan vinkel...

Bollar är ju roligt. Det tycker väl vi alla lite till mans. Frågar man Ciara så är bollar bland det absolut bästa man kan hålla på med. Alice har också börjat komma på att det är lite kul att sparka nu när man faktiskt träffar bollen.







Sen måste man ju själv prova att kicka lite också. Har man sen en bra fotograf så kan man få med lite skojiga actionbilder också. Observera min oerhört proffsiga kroppshållning...

Jag tror det kan vara nu man hoppas att det finns en avdelning i Gula sidorna som heter "Excorcister"...

Det är inte alltid det går så fort när man är ute i skogen. Har man dessutom missat frukost så kan det vara gott med en macka i bilen innan man går ut och trotsar stormen. Just denna skog var dock en hit vad det verkade av kommentarerna som kom när vi väl var ute:

- "Vilken vacker och underbar skog"
- "Jag älskar den här lilla skogen"
- "Man kan dansa i den här skogen"

I mina öron låter det som en godkänd skog även om det frågades efter var sjön fanns. Kan det vara så att man har blivit lite bortskämd med att skogen ska ha en mysig liten sjö också?

Efter skogen åkte vi hem till Matildas föräldrar för att prova på att fiska. Alice har pratat mycket om det och jag hade lovat att vi skulle göra det den här gången hon var hos oss. Matilda lyckades gräva upp en mask som måste ha kommit ur underjorden på riktigt. Ett riktigt monster som förmodligen till en början mest skrämde bort de stackars fiskarna. Det nappade lite grann innan vi delade av masken. Sen tog det inte lång tid förrän det började nafsa riktigt ordentligt och snart var fisken uppdragen till allas förtjusning. Jag tror dock att Matildas far skrek mest av alla. Alice såg lite förbluffad ut och som vanligt så missade jag att fotografera ett intressant tillfälle.

Det blir fler fisketillfällen. Hon tyckte att det var kul att stå och hålla i sitt spö även om det var anpassat för vuxna och säkert var 5 meter långt. Vi får ordna ett mindre åt henne vad det lider.

När vi i morse lämnade tillbaka den hyrda kanoten så kikade jag över staketet till andra sidan bron varifrån vi började vår färd ett dygn tidigare...



Vi kan väl säga att det var lite mer action på vattenflödet där än på vår sida där det var spegelblankt. Det finns alltså folk som VÄLJER att åka kanot i vatten som detta. Helt frivilligt. Och de kommer överlevande tillbaka.

Flytväst på säger jag bara.

Det är klart. Ingen "roadtrip" är ju komplett utan ett par smickrande bilder. Det visade sig att min lånta Nikekeps hade en grön undersida på skärmen, varför vi tänkte bonde. Och grässtrån fanns det gott om. Ett par klick senare så fanns dessa bilder att avnjuta: