Bloggens första kyrka
Matteuskyrkan i Norrköping. Vacker. Bara att njuta. Kommentarer överflödiga.
1-2
Så var det då äntligen dags för mitt kära AIK att komma till stan och visa vart skåpet ska stå. Det skulle bli en härlig kväll på Nya Parken med Johan. Dels för fotbollens skull och dels för att det skulle bli spännande att se hur nybygget såg ut.
Det känns som att Nya Parken kommer att bli en riktigt bra arena. Man bör se väldigt bra oavsett vart man hamnar på läktarna. Det såg såklart lite märkligt ut när det saknas stolar osv. Den är väl färdig till halv kapacitet ungefär. Konstgräsmattan ser ut som vilken vardagsrumsmatta som helst, men den är säkert bra.
Matchen då? Tja. AIK vann med 2-1 efter en sinnessjukt dålig insats. En match utan tempo, bristande defensiv, utan offensiv fantasi. En av de sämre insatserna jag sett AIK göra. Å andra sidan så fortsätter vi vinna trots att vi spelar dåligt vilket jag antar är en styrka i sig.
Summa sumarum så var det väl kanske inte riktigt värt 200 kr.
Men vi hade i alla fall tur med vädret.
Hus med hus på?
När vi promenerade runt i Söderköping så sprang vi på det här huset. Jag vet inte riktigt hur man kom fram till den här lösningen. Det skulle vara intressant att höra arkitekternas brainstorming. "Jag vill ha ett höghus mitt i Söderköping". Bara det en märklig tanke då det inte alls passar in i stadsbilden. "Men jag tycker att vi ska göra så det ser ut som en vanlig villa". Hur ska man då lösa det? "Jag vet säger Kalle! Vi bygger en villa och ställer det OVANPÅ det fina höghuset".
Det är säkert ett jättefint objekt i någons ögon och förmodligen ett väldigt speciellt hus.
Jag tycker väl att detta är ett bevis på varför man inte ska ge arkitekter helt fria händer...
Glarrebarre...
I Söderköping kan man äta på den fantastiska glassrestaurangen Smultronstället. Dock först från den sista april. Vi hittade däremot en restaurang/café som kunde erbjuda lite vanlig GB glass. En Cornetto jordgubb smakar precis lika gott som en gigantisk glass för en halv förmögenhet på Smultronstället.
Här är man dock lite sur för att man var törstig och absolut ville ha ett eget glas vatten. Hon fick erbjudandet att smaka ur Johans glas, men se det gick inte. Hur göra?
Jag tog Johans glas när hon tittade bort och frågade om hon ville smaka lite ur mitt glas. Det gick alldeles utmärkt.
Pappas flicka var det ja...
Fiskare
På kvällskvisten så är det trevligt att sätta sig och fiska lite. Är man lite extra skicklig så kan man få upp en rosa fisk. Får man inte det så kan man ju alltid ställa sig och skrika "dumma fisk". Ibland går det dock bra till allas glädje.
Känns dock som att de två fiskarna inte riktigt delar samma passion.
Jag vet inte varför...
Utekväll
Det är mysigt att sitta i de sköna stolarna på uteplatsen, men det är inte alltid man vill vara med på bild. Men luras man lite så kan det hända att man får med ett par ögon också.
Bäst att vara garderad
Morgon-TV är väl inte alltid det mest intressanta, och när Rorry Racerbil börjar så känns det plötsligt som att man kan behöva ett paraply. Man vet ju aldrig vad som händer liksom.
Nu är det Lotta på Bråkmakargatan. Betydligt populärare och paraplyet är nedfällt igen.
Tack Astrid Lindgren
Tajta
Dom är ju ändå lite söta när de ligger och gosar på soffan :)
Surt sa räven
Kvällsmaten idag bestod av en helt fantastisk fisk i ugn med potatis och dillsås. Ibland blir maten bara så god att man sitter och flinar när man äter den. Idag var en sån dag. Det var på förhand verkligen inget speciellt egentligen, två Alaska pollock fiskblock som kryddades med salt och citronpeppar och skjuts in i ugnen. Såsen var heller ingen deluxevariant. Påssås. Men fisken blev perfekt, potatisen likaså och dillsåsen är verkligen en av de bättre i påsväg.
Till maten fanns en stor kanna med citronvatten. Inget köpt buteljerat, utan kranvatten med citronskivor i. Alice tyckte att det var väldigt gott och efter att ha slukat maten ville hon ha en citronskiva att äta på. Klart du kan få det tyckte vi och log väl lite inombords över de kommande minerna. Det vet vi alla att citron är SURT.
Döm av vår förvåning när Alice bara sörplade på, och ville ha mer. Det togs tuggor av citronen, och den åts med njutning. Hon gjorde inte en min som kunde indikera på att hon faktiskt tyckte att det var surt. Märkligt. Matilda provade andra halvan av en skiva Alice hade tuggat på, och ansiktet skrumpnade ihop direkt. Surt, surt.
Kanske hon ska få köpa sitt sura lördagsgodis nästa gång.
Till maten fanns en stor kanna med citronvatten. Inget köpt buteljerat, utan kranvatten med citronskivor i. Alice tyckte att det var väldigt gott och efter att ha slukat maten ville hon ha en citronskiva att äta på. Klart du kan få det tyckte vi och log väl lite inombords över de kommande minerna. Det vet vi alla att citron är SURT.
Döm av vår förvåning när Alice bara sörplade på, och ville ha mer. Det togs tuggor av citronen, och den åts med njutning. Hon gjorde inte en min som kunde indikera på att hon faktiskt tyckte att det var surt. Märkligt. Matilda provade andra halvan av en skiva Alice hade tuggat på, och ansiktet skrumpnade ihop direkt. Surt, surt.
Kanske hon ska få köpa sitt sura lördagsgodis nästa gång.
Helg
Det är fredag idag. I ärlighetens namn så har inte det betytt särskilt mycket för mig på ett tag. Just den här helgen blir dock lite extra rolig trots allt. För det första så har det utlovats i det närmaste sommarvärme under lördagen, och eftersom Johan kommer ner från Stockholm så tänkte vi passa på att grilla lite och bara njuta. Helgens huvudpunkt och anledningen till Johans besök är ju då matchen i Svenska cupen mellan IFK Norrköping och AIK. Det ska bli oerhört kul att dels få se AIK, och dels att få inspektera den nya parken lite extra. Ska bli spännande att se hur konstgräset beter sig.
Inför besök så är det ju någon slags tradition att städa. Denna gång är inget undantag. Alice vaknade kl 05:00 pip i morse och sa att nu är det morgon, vilket inte direkt genererade några tacksamhetsböner till högre makter, framför allt inte om man betänker att jag lyckades somna först efter kl 3 i natt och utöver det var vaken 04:25. Hursom så var mitt enda sätt att hålla mig vaken att sätta igång att städa. Tur var väl det. Det fanns MASSOR att göra. Galet egentligen. Men det blir väl lätt så efter influensor, lunginflammationer och brutna revben.
Junior då? Hon gjorde det egentligen enda rätta. Hon tackade för sig i soffan framför TV:n för ett bra tag sen. Börjar väl så smått bli dags att försöka få lite liv i henne. Kanske föreslå något att äta.
Otroligt usel kvalitet på bilden... men, men...
För övrigt så lever gnagarfisk nummer två efter sitt debacle med stenraset i tanken. Det tackar vi för.
Tack tack.
Inför besök så är det ju någon slags tradition att städa. Denna gång är inget undantag. Alice vaknade kl 05:00 pip i morse och sa att nu är det morgon, vilket inte direkt genererade några tacksamhetsböner till högre makter, framför allt inte om man betänker att jag lyckades somna först efter kl 3 i natt och utöver det var vaken 04:25. Hursom så var mitt enda sätt att hålla mig vaken att sätta igång att städa. Tur var väl det. Det fanns MASSOR att göra. Galet egentligen. Men det blir väl lätt så efter influensor, lunginflammationer och brutna revben.
Junior då? Hon gjorde det egentligen enda rätta. Hon tackade för sig i soffan framför TV:n för ett bra tag sen. Börjar väl så smått bli dags att försöka få lite liv i henne. Kanske föreslå något att äta.
Otroligt usel kvalitet på bilden... men, men...
För övrigt så lever gnagarfisk nummer två efter sitt debacle med stenraset i tanken. Det tackar vi för.
Tack tack.
Stylad
Kommentar överflödig...
Mot glassen!
Med raska steg mot glassen. Det gick t om bra att köra vagnen själv! Vilja kan försätta berg.
Ta kort då!
En utav oss tyckte att det var väldigt roligt om den andre försökte ta ett kort genom en stängd dörr... vem som tyckte vad låter jag vara osagt, men efter ett par "dörrfoton" följda av skratt så tröttnade en av oss och lurade den andre att vara med på kort.
Svårknäckt mysterium va...
Vem är vem?
SM i grimaser
Sura miner präglade de första timmarna denna helg. Försökte bäst jag kunde att muntra upp. Grimaser livade upp lite i alla fall. Exakt vad som pågår här vet jag inte, men det blev ju fint i alla fall...
Sen kan en vanlig lip aldrig bli fel... Även här måste jag säga att jag inte har en aning om vad hon pysslar med. Vi hade väl vid det här laget bestämt att vi skulle ta en liten promenad till Willys för att köpa glass.
Förmodligen det bästa sättet i världen att få en tjurig unge att vända...
Den 13:e själen
Då har den 13:e fisken i tanken fått sitt slutliga namn då. Trots att alla indikationer pekade mot Prinsessan Törnrosa så blev det slutligen... *trumvirvel* ... Alice. Nästan Kapten Haddock...
För övrigt så verkar inte alla gnagare vara medlemmar av vår intelligensreserv. En av dom satt i morse fast bakom en sten som han hade lyckats trycka sig in bakom, till synes död. Jag dök i för operation rensning, flyttade på stenen... varpå fiskskrället vaknade till liv och simmade iväg lite vingligt. Vi får väl se hur det utvecklas, men än sålänge lever han...
Påfyllning
Kan det vara så att man har hittat en begynnande passion i fiskarna? Det är hur kul som helst att sitta och titta på när dom simmar omkring. Man lägger på egna plotter och intriger för att göra det lite mer intressant. Just den biten kanske mer är en bekräftelse på sinnessjuka, men vadå, livet blir inte roligare än man gör det.
Hursom så blev det idag fler i tanken:
- En svart Scalare som lystrar (nåja) till namnet Carl-Jan
- En röd/vit Slöjstjärt som heter Hajmat
- Fem stycken Neontetror som kort och gott får heta gänget
Nu simmar totalt 13 små fenvispare däri. Hur kul som helst. Däremot vette sjutton om det borde vara just 13...
Det stoppades också ner lite växter idag vilket alla inblandade tyckte var ett välkommet tillskott. Sen vad dom hette har jag faktiskt ingen aning om, men den ena såg ut som en dillgran... vilket knappast är den korrekta benämningen...
Hursom. Snart släcks lampan i akvariet och bion är slut för idag.
Nya tag i morgon.
Hursom så blev det idag fler i tanken:
- En svart Scalare som lystrar (nåja) till namnet Carl-Jan
- En röd/vit Slöjstjärt som heter Hajmat
- Fem stycken Neontetror som kort och gott får heta gänget
Nu simmar totalt 13 små fenvispare däri. Hur kul som helst. Däremot vette sjutton om det borde vara just 13...
Det stoppades också ner lite växter idag vilket alla inblandade tyckte var ett välkommet tillskott. Sen vad dom hette har jag faktiskt ingen aning om, men den ena såg ut som en dillgran... vilket knappast är den korrekta benämningen...
Hursom. Snart släcks lampan i akvariet och bion är slut för idag.
Nya tag i morgon.
Vattenfolket
Gemenskapen i Klocket har blivit större. Under dagen så har Thåström (guppy) fått sällskap av ett gäng glada simmare i Gnagarna (platy) som går under ett samlingsnamn än sålänge innan husse har rett ut vad som passar bäst. Att de är svart/gula kanske inte kommer som någon större skräll. Vidare har vi edlstjärten Tuk Tuk och malen Pink. Sist men inte minst hittar vi den rosa kyssguramin som går under arbetsnamnet Blondie (kommentarer överflödiga) men som kommer få ett riktigt namn av Alice nu till helgen.
Spelbolagen tror stenhårt på Prinsessan Törnrosa och betalar bara ut 1,03 gånger insatsen.
Väljer hon däremot Kapten Haddock så betalas det ut fina pengar.
Den som lever får se.
Gamla döingar
Mitt nya "jobb" är riktigt stimulerande. Jag sitter just nu och digitaliserar gamla obduktionsprotokoll från 1826. Utöver det reella värdet att faktiskt få in all denna härliga historia digitalt och framför allt sökbar, så skapar man sig själv små historier runt omkring personerna som man skriver om.
Dagens obduktionsprotokoll handlade om en Carl Asp, som dog 48 år gammal. I sig inget speciellt, men det finns sköna formuleringar i texterna man läser. Dagens bästa var definitivt Provincalläkarens första yttre bedömning av den dödes kropp: "Vid yttre besigtningen utmärktes icke den ringaste åkomma på detta mycket feta, stora och starka subject". Det är formuleringar som denna som gör det ännu lite härligare att få hålla på med.
Här skulle jag nog kunna stanna länge. Vi får se hur det blir.
Dagens obduktionsprotokoll handlade om en Carl Asp, som dog 48 år gammal. I sig inget speciellt, men det finns sköna formuleringar i texterna man läser. Dagens bästa var definitivt Provincalläkarens första yttre bedömning av den dödes kropp: "Vid yttre besigtningen utmärktes icke den ringaste åkomma på detta mycket feta, stora och starka subject". Det är formuleringar som denna som gör det ännu lite härligare att få hålla på med.
Här skulle jag nog kunna stanna länge. Vi får se hur det blir.
Längtan
Jag fick idag en enorm längtan efter ett speciellt ställe. Förra sommaren var vi på Gotland. Vi hittade ett helt underbart ställe på ön där vi slog läger några nätter. Varje kväll avslutade vi med ovanstående syn innan vi kröp in i ett mysigt tält.
Varje morgon vaknade man av vågornas skvalp mot stranden. Det var magiskt. Jag tog med mig lite stenar hem från stranden. Vart det ligger? Det spar vi nog till en annan gång...
Toalettskylt
Det finns egentligen inget roligare än skyltar som kanske inte är helt perfekt utförda. Som språkpolis finns det väldigt mycket godis ute i offentligheten. Den här skylten möttes jag av på Vrinnevisjukhuset i Norrköping när jag helt oskyldigt stod och kissade. Vad fan står det egentligen?
Vem har satt samman denna text? Med tanke på mängden utropstecken så talar vi om en 11-årig mellanstadieelev. Om vi dessutom betänker att det har placerats utropstecken även innan STOPP, så är det väl fara värt att vi är inne på en 11-årig mellanstadieelev som konsekvent har skolkat sig genom år av svenskalektioner.
Det finns mer godbitar, men jag får bara ont i huvudet av skiten.
Skylten får mig att titta runt i rummet efter något icke nedspolbart att trycka ner. Bara för att se vad som händer.
Men jag var snäll. Varken sjunkande eller flytande skräp kastades i.
Skönt det kanske.
Jag kom i alla fall ihåg att spola.
Avbilder
Och plötsligt så satt vi då bara där, på en hylla på Coop Forum i Ingelsta. Inte alla som har stått modell för en egen actionfigur...
Sjukhus
Idag var vi och hälsade på Oscar på sjukan. Ytterligare en dag som han fick komma ut. Skönt. Kan inte vara helt kul alla dagar att sitta inne på sitt rum. Vi får hoppas att det blir bättre snart och att han får komma hem så snart som möjligt.
Efter ett tag i den gassande solen så fick man ju såklart en mildare form av solsting och var tvungen att lyfta upp den lilla hunden i knät. Det gick ungefär som det brukar, inte så bra. Det var tvunget att förevigas och kameran lyckades fånga ögonblicket när mormor precis kom tillbaka. Mormor = sprattel av lycka.
Hursom. Glassen i solen var god.
Efter ett tag i den gassande solen så fick man ju såklart en mildare form av solsting och var tvungen att lyfta upp den lilla hunden i knät. Det gick ungefär som det brukar, inte så bra. Det var tvunget att förevigas och kameran lyckades fånga ögonblicket när mormor precis kom tillbaka. Mormor = sprattel av lycka.
Hursom. Glassen i solen var god.
Sjöjakt
Vi hade inget att göra under eftermiddagen, varför vi bestämde oss för att det kunde vara trevligt att åka till "något vatten". Mer specifikt än så var inte de första tankarna. Det dök upp lite olika alternativ, men vi bestämde oss för att styra kosan mot Svärtinge.
Det visade sig vara ett bra drag då vi hittade denna lilla pärla någonstans uppe i skogarna. Det är inte mycket som kan slå kombinationen vatten och solsken.
Vi åkte vidare på flera mer eller mindre farbara vägar. Att försöka navigera sig genom alla hål i vägen var ju ett äventyr i sig. Det var ju bara att be till högre makter om att slippa möten i alla fall. Till slut kom vi fram till ett par skyltar som skvallrade om att vi var i närheten av ett naturreservat och att det inom ett mindre område skulle finnas även två sjöar.
Den första var väl kanske lite för träskliknande för att passa så vi bestämde oss för att åka vidare. Ett mycket bra beslut. Vi kom fram till en liten sjö vid namn Jusjön. En liten underbar insjö som enligt alla anslag som satt uppe där vi stannade verkar vara ett rent fiskemecka. En liten värld styrd av fiskekort. Eftersom vi såklart är stora fiskeälskare och båda hade varsinn hatt full av fiskedrag gick vi neråt och vi hittade det vi kan se på bilden ovan.
Det fanns lite grillplatser, bord och bänkar, både bakom vindskydd och helt "nakna". Vi promenerade lite runt och såg ett par grodor i vattnet som var uppe vid ytan för lite påfyllning av syre. Det var någon sjöfågel som simmade omkring på andra sidan och luften var full av härliga skogsdofter. Ett litet semi-paradis där man kan ha mycket skoj...
Inte sista gången vi åkte dit.
Ibland blir dagen bättre än man hade hoppats!
Det visade sig vara ett bra drag då vi hittade denna lilla pärla någonstans uppe i skogarna. Det är inte mycket som kan slå kombinationen vatten och solsken.
Vi åkte vidare på flera mer eller mindre farbara vägar. Att försöka navigera sig genom alla hål i vägen var ju ett äventyr i sig. Det var ju bara att be till högre makter om att slippa möten i alla fall. Till slut kom vi fram till ett par skyltar som skvallrade om att vi var i närheten av ett naturreservat och att det inom ett mindre område skulle finnas även två sjöar.
Den första var väl kanske lite för träskliknande för att passa så vi bestämde oss för att åka vidare. Ett mycket bra beslut. Vi kom fram till en liten sjö vid namn Jusjön. En liten underbar insjö som enligt alla anslag som satt uppe där vi stannade verkar vara ett rent fiskemecka. En liten värld styrd av fiskekort. Eftersom vi såklart är stora fiskeälskare och båda hade varsinn hatt full av fiskedrag gick vi neråt och vi hittade det vi kan se på bilden ovan.
Det fanns lite grillplatser, bord och bänkar, både bakom vindskydd och helt "nakna". Vi promenerade lite runt och såg ett par grodor i vattnet som var uppe vid ytan för lite påfyllning av syre. Det var någon sjöfågel som simmade omkring på andra sidan och luften var full av härliga skogsdofter. Ett litet semi-paradis där man kan ha mycket skoj...
Inte sista gången vi åkte dit.
Ibland blir dagen bättre än man hade hoppats!
Hemfärd
Det är alltid lite lirkande innan man får in Alice i bilen när det är dags att åka hem till mamma. Det är alltid något som ska göras innan. Efter filmen. Jag ska bara pärla lite osv.
Såhär glad ser man ut första biten när man väl har kommit så långt som till bilen. Trots korken i munnen så pratas det oavbrutet:
- "Pappa, det vore trevligt om Ciara hade varit med"
Varför det, undrade jag följdaktligen.
- "Jo, för annars är det inget roligt att vara barn"
Så är det. En av helgens klockrena analyser av den lille. Det var en kommentar hon satt och tänkte på ett tag innan hon till slut kläckte ur den.
Ungefär halvvägs så är bilfärden inte riktigt lika kul längre. "Är vi framme nu"? Nej. Fem meter senare samma sak. "Är vi framme nu"? Det håller på så i ungefär fem minuter innan det avbryts med ett illvrål.
- "Pappa, jag ser hääääästaaaar"
Därifrån är det lätt att styra vidare konversationen in på hästar. Vad hennes käpphäst heter, vilka hästar hon har träffat och vilka färger dom har. Det fungerar dock bara en stund. Hon funderar vidare lite.
- "Pappa, jag vill inte sitta fast längre"
Men det vet du ju att man måste när man åker bil. Titta, jag sitter också fast!
- "Men... Jag får ont i magen om jag sitter fast för länge"
Det tvistas lite om detta innan vi börjar närma oss slutdestinationen. Vi stannar och börjar spänna loss oss när dagens sista åsikt kommer.
- "Pappa, jag önskar av hela mitt hjärta att din bil var rosa. Det hade varit fint"
Ett avslut så gott som något på en händelserik helg.
Såhär glad ser man ut första biten när man väl har kommit så långt som till bilen. Trots korken i munnen så pratas det oavbrutet:
- "Pappa, det vore trevligt om Ciara hade varit med"
Varför det, undrade jag följdaktligen.
- "Jo, för annars är det inget roligt att vara barn"
Så är det. En av helgens klockrena analyser av den lille. Det var en kommentar hon satt och tänkte på ett tag innan hon till slut kläckte ur den.
Ungefär halvvägs så är bilfärden inte riktigt lika kul längre. "Är vi framme nu"? Nej. Fem meter senare samma sak. "Är vi framme nu"? Det håller på så i ungefär fem minuter innan det avbryts med ett illvrål.
- "Pappa, jag ser hääääästaaaar"
Därifrån är det lätt att styra vidare konversationen in på hästar. Vad hennes käpphäst heter, vilka hästar hon har träffat och vilka färger dom har. Det fungerar dock bara en stund. Hon funderar vidare lite.
- "Pappa, jag vill inte sitta fast längre"
Men det vet du ju att man måste när man åker bil. Titta, jag sitter också fast!
- "Men... Jag får ont i magen om jag sitter fast för länge"
Det tvistas lite om detta innan vi börjar närma oss slutdestinationen. Vi stannar och börjar spänna loss oss när dagens sista åsikt kommer.
- "Pappa, jag önskar av hela mitt hjärta att din bil var rosa. Det hade varit fint"
Ett avslut så gott som något på en händelserik helg.
Svenska cupen
Denna turnering som Gud glömde för länge sedan har ju slutat att engagera även den mest inbitne. Trots att det är en relativt lätt väg ut i Europa.
Hursom...
I lördags var det livelottning i TV4 inför de allsvenska lagens intåg. Mitt AIK skulle stoppas in mot ett på förhand lämpligt motstånd. Fortfarande på det stora hela rätt ointressant, om det inte hade varit för möjligheten att hamna i en bortadrabbning mot Norrköping. Sexton kvalificerade lag. Sexton allsvenska lag. Lotterna var käckt placerade i ett stort påskägg.
Jag blev lite förvånad att jag plötsligt fann mig engagerad i lottningen. Ett antal lotter hade dragits. AIK var inte med på någon och kvar som motståndare fanns IFK Norrköping. Jag knöt näven och uttalade ett ascool yes för varje lott som inte innehöll vårt namn.
Jag blev än mer förvånad över min reaktion när AIK drogs som bortalag mot IFK. Jag i det snaraste jublade och slängde upp armarna i luften. Över en lottning i Svenska cupen. Det är galet.
Hur det nu än är så kommer mitt älskade AIK på besök till min nya hemstad om två veckor. Det känns underbart bra!
Jag kommer att vara där!
Jag och 746 andra ungefär.
Länge leve Svenska cupen.
Hursom...
I lördags var det livelottning i TV4 inför de allsvenska lagens intåg. Mitt AIK skulle stoppas in mot ett på förhand lämpligt motstånd. Fortfarande på det stora hela rätt ointressant, om det inte hade varit för möjligheten att hamna i en bortadrabbning mot Norrköping. Sexton kvalificerade lag. Sexton allsvenska lag. Lotterna var käckt placerade i ett stort påskägg.
Jag blev lite förvånad att jag plötsligt fann mig engagerad i lottningen. Ett antal lotter hade dragits. AIK var inte med på någon och kvar som motståndare fanns IFK Norrköping. Jag knöt näven och uttalade ett ascool yes för varje lott som inte innehöll vårt namn.
Jag blev än mer förvånad över min reaktion när AIK drogs som bortalag mot IFK. Jag i det snaraste jublade och slängde upp armarna i luften. Över en lottning i Svenska cupen. Det är galet.
Hur det nu än är så kommer mitt älskade AIK på besök till min nya hemstad om två veckor. Det känns underbart bra!
Jag kommer att vara där!
Jag och 746 andra ungefär.
Länge leve Svenska cupen.
Påskdagen
Då var äntligen denna dag till ända då. Att beskriva Alices dagshumör för obstinat är nog jordens underdrift. Dagen började lite lungt med lite film. Hon hade lite kvar i sitt påskägg och tog ett tuggummi. Smaken bleknade och hon tittade sig runt omkring i rummet och frågade:
- "Finns det ingen papperskorg"?
I köket, som vanligt, svarade jag.
- "Men då får jag ju slemhosta. Det är bättre om du gör det"
Slemhosta? Jag förstår inte var hon får allt ifrån.
Eftersom våren bibehåller sitt grepp om Norrköping så beslutade vi oss för en cykeltur till Folkparken där det vankades picnic och lekpark. Att ligga på en filt och äta en god korvmacka efter en av årets första (jobbiga) cykelturer var magiskt.
Lekparken var duktigt befolkad. Barn och föräldrar om vartannat. Det kändes som att hela Norrköping var på plats. Jag måste säga att det var en riktigt bra lekpark med något för alla. Allt från klätterställning via rutschkana och leksakståg till linbana och gungor. Dit går vi fler gånger. Alice blandade diverse humör. För det mesta glad, trevlig och pratsam. Det spårade dock ur vid en klätterställning där hon vägrade släppa förbi två andra ungar som bara ville bort till rutschkanan. När Alice sen hade rusat runt för att komma först till densamma så började hon reta de andra. Vi sa ifrån på skarpen varpå den numera oerhört vanliga, och i det närmaste förväntade, reaktionen kom. Totalsur blandat med lite tårar för att sedan vandra iväg och ignorera att jag ropar. Slut på det roliga med andra ord så vi styrde kosan hemåt.
Hon har verkligen blandat och gett den här helgen. Det har pendlat mellan världens gulligaste unge och en riktig liten häxa. Välkommen till treårstrotsen med andra ord.
Underbart.
För övrigt så har jag ju en ambition att kontinuerligt lägga upp nya bilder här, och vad kunde vara bättre som fototillfälle än en utflykt? Förklara då mitt beslut, mitt mycket MEDVETNA beslut att lämna kameran hemma? Dessutom med argumentet "den här behöver jag inte idag".
Pucko.
Rapunzel
Samtidigt som grillen var som varmast så försvann hon upp på sitt rum. Saker kastades och hon pratade på. Hon kom ner ett par steg i trappan och satte sig. Hon höll en konstant monolog/semidialog med en docka. Plötsligt kommer dockan nerdunsande för trappan. Hon gillar inte att bära tyngre saker ner eftersom hon inte kan hålla i sig riktigt i räcket.
Denna syn möttes jag av och jag frågade vad hon gjorde: "Jag leker Rapunzel". Det följdes av en stor suck och: "Fast det är inte så roligt längre".
Totalsminkad
Jag KAN sätta på läppstift alldeles själv. Faktiskt. Sen kanske det blev lite ojämt och ett eller ett par varv för mycket, men vadå, alla börjar vi ju någonstans.
Mannekäng
Det verkar som att hon har utvecklat någon slags fetish för andras skor. Idag tittade hon på mig och sa med stort allvar: "Jag ÄLSKAR stora skor". Ja. Varför inte. Alla måste vi ju älska något.
Denna gång räckte det inte med Matildas klackstövlar utan helhetsintrycket späddes på med en tröja i HELT rätt storlek. Hon ser ju tillräckligt glad ut i alla fall.
Folkparken
När det är en sån otrolig vårdag så var vi ju bara tvugna att åka och ta årets första mjukglass. Detta förevigades inte, och borde kanske heller inte ha gjorts. Men det blåstes bubblor i alla fall.
Hade pappas kamera varit av någon kvalitet och varit något snabbare än torkande färg så hade säkert även ett par bubblor fastnat på bild. Tanken fanns. Tanken var god. Tanken var inte genomförbar trots ett antal försök.
Nya kommentarer
Till tidigare inlägg ska följande adderas:
- "Jag önskar, av hela mitt hjärta, att jag vore stor"
- "Det är så tråkigt att vara tjej"
Det sista sagt för att hon på något sätt verkade tro att pojkar skulle få äta ute även fast solen hade gått ner och termometern långsamt sjönk under 14 grader.
Det är trots allt inte sommar riktigt än.
- "Jag önskar, av hela mitt hjärta, att jag vore stor"
- "Det är så tråkigt att vara tjej"
Det sista sagt för att hon på något sätt verkade tro att pojkar skulle få äta ute även fast solen hade gått ner och termometern långsamt sjönk under 14 grader.
Det är trots allt inte sommar riktigt än.
Påskafton
Jag har aldrig varit mycket för påsken. Det ärväl den högtid som jag ägnar överlägset minst tankar och förberedelser omkring. Eftersom jag i år hade Alice hemma så var det i alla fall tillräckligt för att jag skulle organisera ett påskäggsletande i trädgården.
Barbent och med böljande hår så påbörjades jakten efter den försvunna skatten. Man kunde ju inte med säkerhet veta om påskharen ens hade svingat förbi. Efter ett halvt varv in på grannens tomt återkom hon utan resultat. Kanske började misströstan infinna sig. Det är inte alltid min älskling har en ängels tålamod för att uttrycka sig diplomatiskt.
Döm av de gnistrande ögonen att det var en lättnad när ägget väl upphittades, snillrikt gömt av ujndertecknad i en halvvissen gammal buske. Dagen hade börjat. Bra dessutom!
Barbent och med böljande hår så påbörjades jakten efter den försvunna skatten. Man kunde ju inte med säkerhet veta om påskharen ens hade svingat förbi. Efter ett halvt varv in på grannens tomt återkom hon utan resultat. Kanske började misströstan infinna sig. Det är inte alltid min älskling har en ängels tålamod för att uttrycka sig diplomatiskt.
Döm av de gnistrande ögonen att det var en lättnad när ägget väl upphittades, snillrikt gömt av ujndertecknad i en halvvissen gammal buske. Dagen hade börjat. Bra dessutom!
Kommentarer
Några av helgens visdomsord från junior såhär långt:
- "Om inte vi åker och köper glass så kommer jag att sätta i halsen"
- "Pappa, du måste skaffa dig större hår. Det är så litet"
Jag har plockat fram en gammal griffeltavla som är rolig att rita på. Populärast är nog att man faktiskt kan sudda bort allt när man vill ha nytt. Jag vet inte om det är någon lek som har lekts på dagis, eller om hon har kommit på det själv, men igår började hon med att sudda bort delar av prinsessan som vi hade ritat och frågade: "Vad fattas"? Hur det än är så har jag en tänkande unge.
Jag fick igår också prova på hur det känns att vilja släppa allt och släta till en annan unge som var taskig mot min. På väg hem ifrån sandlådan några meter från vår tomt så bestämde sig en större kille för att stå i vägen och reta henne. Egentligen helt harmlöst och på ett sätt som ungar gör. Alice blev lite ledsen och min första reaktion var att gå och kasta in ungfan i buskarna, helst taggbuskar, men jag höll mina rusande känslor i schack. Tur var väl det. Hon måste ju lära sig att hantera olika situationer själv. Jag misstänker dock att man inte borde göra min dotter illa på något sätt. Kan bli så att man får stå sitt kast i sånt fall. Det är intressant vilka oerhörda känslor som kan sättas i gungning så fort det gäller ens barn...
Annars är jag snäll.
Ibland i alla fall.
- "Om inte vi åker och köper glass så kommer jag att sätta i halsen"
- "Pappa, du måste skaffa dig större hår. Det är så litet"
Jag har plockat fram en gammal griffeltavla som är rolig att rita på. Populärast är nog att man faktiskt kan sudda bort allt när man vill ha nytt. Jag vet inte om det är någon lek som har lekts på dagis, eller om hon har kommit på det själv, men igår började hon med att sudda bort delar av prinsessan som vi hade ritat och frågade: "Vad fattas"? Hur det än är så har jag en tänkande unge.
Jag fick igår också prova på hur det känns att vilja släppa allt och släta till en annan unge som var taskig mot min. På väg hem ifrån sandlådan några meter från vår tomt så bestämde sig en större kille för att stå i vägen och reta henne. Egentligen helt harmlöst och på ett sätt som ungar gör. Alice blev lite ledsen och min första reaktion var att gå och kasta in ungfan i buskarna, helst taggbuskar, men jag höll mina rusande känslor i schack. Tur var väl det. Hon måste ju lära sig att hantera olika situationer själv. Jag misstänker dock att man inte borde göra min dotter illa på något sätt. Kan bli så att man får stå sitt kast i sånt fall. Det är intressant vilka oerhörda känslor som kan sättas i gungning så fort det gäller ens barn...
Annars är jag snäll.
Ibland i alla fall.
Framsätesåkning
Häromdagen skulle vi åka och hämta lite utemöbler på en underbar liten butik mellan Norrköping och Söderköping. En liten gårdsbutik med fantastiskt trevlig personal. Trädgårdsmöblerna dominerade och utbudet var stort. Vi hittade något som var perfekt åt oss i alla fall. Ser ingen anledning till att någonsin köpa mina trädgårdsmöbler någon annanstans än Lindgrens. Åk dit och sponsra NU!
Hursomhelst så hade vi en extrapassagerare med i bilen. Hon är van att åka i sin bur bak i kombin. En trygg liten tillvaro därman kan sitta och titta på världen bäst man vill. Ett litet hem på vägen. Nu var det bil modell större som gällde och när dessutom bilen fylldes till bredden med möbler så passade det tydligen inte längre att åka därbak. Efter att ha vägrat gå bak i bilen under flera minuters försök så hittades till slut en trygg plats mellan mina ben. Där kunde man trivas och åka bil på ett värdigt sätt. Så fick det bli. Tur att det inte var så långt.
Demonögonen får man bjuda på en dag som denna.
Mästerfotograf
Bland det roligaste som finns i Alice värld just nu verkar vara att ta kort. Hon springer runt med kameran i högsta hugg och knäpper som en galning. Ibland händer det t o m att något fastnar på bilden. I detta fall var det undertecknad som hamnade i skottlinjen, förmodligen mitt uppe i att förklara att det räcker att trycka en gång och att man måste sikta på det man vill ha med på bilden.
Allra bäst är hon på att fota sitt eget finger. Det är en väl utvecklad konst och fingret kan dyka upp lite var stans, från olika håll. Men det viktiga är att det är kul. Jag tycker om kreativa initiativ. You go girl!
Koncentrerad
Det skulle vara intressant att få veta exakt vad som pågår i hennes huvud precis vid detta tillfälle. Det är i alla fall pappas mössa som pryder huvudet. Det kan vara så att det skulle ha behövts en liten muntvätt innan fototillfället, men för att citera Alice: "Man behöver inte tvätta munnen när man ska gå till sandlådan. Där blir man smutsig i alla fall".
Klackar
Karriären verkar redan utstakad.
Humor
Semester
Ibland behöver man bara ta ett litet break från allt. Det var dags för fotbollspremiär uppe på Råsunda, och jag passade på att ta några extra dagar för att på riktigt kunna umgås med Johan. Det var ett tag sen det fanns läge för det utan att det bara handlade om fotboll. Man måste få chansen att filosofera lite runt omkring livets mysterier ibland också.
Jag kunde knappast ha valt en bättre vecka att spatsera mina gamla hemtrakter. Solen sken i kapp med mitt leende. Folk vallfärdade ut ur sina iden för att insupa våratmosfären. Uteserveringarna fylldes snabbt och de karaktäristiska solglasögonen prydde de annars så stressade ansiktena.
Det blir väldigt uppenbart att vi inte riktigt lever under de kalla månaderna. Det är lite synd, men dessto trevligare när allt lever upp igen. På tal om uteserveringar så måste jag bara flika in att Dala Deli är fina grejer. Att sitta i vårsolen och avnjuta en grillad smörgås med mozzarella, lufttorkad skinka och basilika är en av höjdarna hittills i år.
För första gången på väldigt länge så kände jag inte att jag stördes av livet där uppe. Det kändes odelat bra att vara hemma lite och det var med delade känslor jag styrde kosan hemåt igen efter några underbara dagar.
Jag kunde knappast ha valt en bättre vecka att spatsera mina gamla hemtrakter. Solen sken i kapp med mitt leende. Folk vallfärdade ut ur sina iden för att insupa våratmosfären. Uteserveringarna fylldes snabbt och de karaktäristiska solglasögonen prydde de annars så stressade ansiktena.
Det blir väldigt uppenbart att vi inte riktigt lever under de kalla månaderna. Det är lite synd, men dessto trevligare när allt lever upp igen. På tal om uteserveringar så måste jag bara flika in att Dala Deli är fina grejer. Att sitta i vårsolen och avnjuta en grillad smörgås med mozzarella, lufttorkad skinka och basilika är en av höjdarna hittills i år.
För första gången på väldigt länge så kände jag inte att jag stördes av livet där uppe. Det kändes odelat bra att vara hemma lite och det var med delade känslor jag styrde kosan hemåt igen efter några underbara dagar.
Alla sätt är bra
Om man snart är 3,5 år och envisas med att stiga upp kl 5 (eftersom det är ljust och faktiskt morgon) två dagar i rad så KAN det hända att det slutar med en duns på en sackosäck i ett hörn under en trappa.
