[email protected]

Funkar inte artistkarriären så kanske det går att ta upp golfen. Här får vi privatlektioner av golftokige Armi. Jag vet inte riktigt vem som tyckte det var roligast dock...

"Du håller såhär". Alice fokuserar på bollen.



"Är du med då? Nu svingar vi". Alice fokuserar på bollen innan hon tittar upp. "Hej pappa".



Sen blir det fart. Scmack och bollen flyger iväg. Alice flyger på vippen med hon med.



Med lite andra golfskor och ett par år på nacken så kanske arvtagaren kan vara på plats. Vem vet. Sen var det ju inte det lättaste att träffa bollen på egen hand. Men det var skoj och det är ju det enda som räknas.

Alla ungar gillar ju förstås att sjunga och dansa. Alice är inget undantag. Imorse fick jag önska låtar. Jag ville höra "Bäbä vita lamm", men nej, det gick inte. Jag undrade vad jag fick välja mellan då. Något om djur? Nej. Bara prinsessor. Då önskade jag en sång om Askungen. "Nej, det orkar jag inte". Snövit då? "Njae...". Törnrosa då? Jaaaaa, det gick. Så började showen:







Jaha, var jag något bra pappa?



Det finns ju i alla fall glädje i det hon gör!

Kosan styrdes hemåt för lite snabb matlagning. Hemgjorda hamburgare (som för övrigt blev skit). Någon ville inte ha hamburgare och vi kom på att vi hade korvbollar, ja, korvbollar. Vi hittade sådana på Maxi för några dagar sen och köpte såklart. Alice hade aldrig hört på maken.

Korvbollar? Ni skojar! Det finns ju inte! Tokigt!



Men vaddå? Ni menar allvar? Eller va?



Jaha, är de såhär stora eller?



Va? Bara såhär små?



Ni skojar verkligen inte! De måste jag få se när vi kommer hem!



Som man kan äta såhär?



Jag tror jag får dåndimpen. Bäst jag lugnar mig med nappen...



Korvbollarna blev förstås en hit. Lika roliga som goda. Dock hann de inte stekas. Hon var för ivrig. Scans kalla korvbollar. Inte världens bästa kvällsmat för en liten tjej kanske, men det fick duga denna kväll.

Som avslutning så lägger vi in en av dagens sista kommentarer. Hon satt med sin lördagsgodispåse. Det fanns en godis med papper på som hon ville ha hjälp med att öppna. Ingen av oss kunde hjälpa till exakt just då. Plötsligt hör man från soffan:

"Det är ju inte klokt. Jag kunde ju öppna alldeles själv".

Finns bara viljan så finns det ett sätt.

God natt!

Vi bestämde oss för att det skulle bli en sista svullardag idag för att på måndag återgå till motion och vettig kost. Därför styrdes kosan mot Maxi. Alice tjatade om lekstugan, men eftersom klockan var rätt mycket och det faktum att det var midsommardagen så sa jag att lekstugan skulle vara stängd. "Men jag blir förtvivlad om den inte är öppen". Ja. Drama queen?

Hursomhelst så visade det sig att Maxi hade helt stängt. En aning förvånande med tanke på att de ofta skryter om sina öppettider. Samtidigt så var det väl rätt skönt att inte behöva hantera en "förtvivlad unge". Det var ju inga problem att acceptera att leklandet var stängt när affären inte ens hade öppet.  Vi åkte vidare mot Coop och där hade de minsann öppet generösa 30 minuter till. Inne på Coop finns det en lekpark för barnen som inte är bemannad och således alltid öppen till den lillas förtjusta skri.

Pappa med kamera verkar numera förfölja barn med mindre och mindre lust att fastna på bild. Jag passade på när hon faktiskt ville visa mig något. Hon sa "Pappa. Titta nu noga på mig", innan hon staplade ut på en nätbro:



Vi fortsatte till rutschkanan där hon återigen skulle visa mig något, även om jag denna gång inte behövde titta noga... Precis innan hon ska åka så ser hon att gubben står där med kameran igen. "Pappa, du ska ju inte ta kort på mig":



"Pappa, kolla på mig nu. Jag ska styra sjörövarskeppet:



Komplett med armviftningar och skräckinjagande vrål. Prinsessan kan agera pirat också. Kanske det inte är helt kört att den rosa perioden kan plana lite... Till sist var det då dags att dra sig mot utgången så vi inte skulle bli inlåsta. Det gick inte riktigt lika fort nedför rutschkanan längre. "Vi måste gå nu, de stänger affären". Jag fick en oförstående blick tillbaka. "Varför då". Ja...

Det bjöds på tårta också denna dag och ingen av oss avskyr direkt tårta även om Alice till en början mottog nyheten med lite skepsis:



Men vaddå, man är ju inte sämre än att man kan provsmaka en liten bit i alla fall:



Okej, jag erkänner att den här tårtan mötte alla önskemål. Det fanns ju chokladpudding i den:



Men pappa. Nu är jag mätt och vill åka hem:

Jaha. Vad ska jag göra nu då? Även en hjärna med våldsamt mycket fantasi kan få en melt down lite då och då när man inte riktigt vet i vilken ände man ska börja. Hon ser lite villrådig ut.

Det blev en sväng med kurragömma idag när vi var hos Matildas föräldrar en stund. Jag tänkte att jag var tvungen att dela med mig lite hur hon ser ut när hon hittar mig. Det verkar vara VÄLDIGT roligt...





Jag har tidigare berättat om olika hjälpmedel när vi leker kurragömma, och då bland annat en gammal trasig halloweenlampa. Den finns nu förevigad på bild.

Till slut så dök det upp lite blommor som Armi rafsat åt sig. Tiden började rinna iväg så det blev bara en krans som fick gå laget runt. Den passade ju fint på oss alla. De flesta i alla fall...

Alice Brallis:



Undertecknad författarcollkillemannen:



Matilda Järndotter:



Oscar VD snubbe:

Här verkar det gå runt lite i skallen på henne. Jag vet inte riktigt vad hon funderar på, kanske huruvida hon ville följa med och plocka blommor till blomsterkransen eller inte. Koncentrerat är det i alla fall.

Det är väldigt viktigt för Ciara att hålla koll på sin lilla flock. Ibland blir det lite extra jobbigt när Matilda är på övervåningen samtidigt som jag och Alice är på nedervåningen. Här har hon dock kommit på den ultimata lösningen. Om man lägger sig mitt i trappan så har man faktiskt koll både upp och ner samtidigt. Fiffigt va?

Efter en lång kväll hemma hos grannarna med vad jag förstår ett intensivt lekande med Barbiedockor så var det till slut dags att dra sig hemåt. Alice och Jennifer konstaterade att vi har inte lekt färdigt ännu. Med andra ord. Nya tag imorgon kväll när vi återvänder till katternas paradis.

Vi avslutar med några bilder i kvällssolen och ett par Alicekommentarer:







När vi låg och läste Snövit innan sovdags så sa hon plötsligt med väldig empati i rösten när Snövit springer sin väg i skogen:

- "Åh, hon går på pinnar. Vad synd om henne med hennes små klackskor"

Mellan två sagor kommer hon på att Jennifers syster Chloe är en bebis men att hon själv inte är det längre:

- "Pappa. Jag var bebis en annan dag. Men då ville jag vara prinsessa, så jag blev det. Inga problem"

Tack och god natt

Alice och Jennifer i lekparken. Jag påstår att min dotter ser väldigt lycklig ut. Håller du med?



Själv fick jag nöja mig med att vara förste mobilväskehållare efter noggranna anvisningar av Jennifer. "Hörs det ett litet ljud från väskan så kan du säga till". Det klarade jag galant...

Rutschkanan i lekparken är visserligen hög i Alices värld, men efter lite övertalning om att den inte alls är högre än några andra hon har åkt så masar hon sig till slut upp. Lite extra kul när Jennifer tittade förbi också:



Dock så tänker hon absolut aldrig i hela livet åka ner utan att någon håller henne i händerna på den förmodade otäcka resan ner. Ååååååh wiiiiiiiii...:



Det visar sig dock att det inte alls är någon skjuts i just den här rutschbanan och färden slutar en bra bit innan sanden. Vilket tydligen var ett bra tecken för en rutschkana för hon åkte om och om igen:

Framme i lekparken så sprang vi på en sten:



"Pappa, det kanske är en magisk sten":



Hoppas, hoppas, hoppas:



Hmm, jag börjar bli lite tveksam trots allt, borde ha hänt något nu:



Istället för en magisk sten så fiskade jag upp ett par nyhämtade strumpor ur fickan. Det hade klagats på att det gnagde lite i stövlarna utan strumpor. Jag hjälpte henne med att sätta på dom. Hon tittar på mig och säger:

- "Pappa, strumpor är bra grejer det"

Så kan det vara.

Trots att man redan har på sig gummistövlar modell större så måste man ju bara prova skohornet. Pappa har ju trots allt precis kämpat med det för att få på sig sina skor, så något bra måste det ju vara. Dessutom så är det ju lite extra viktigt att skorna sitter bra när man är på väg till soprum och lekpark.

Vad kan vara bättre än att börja ett pappabesök med en liten dans? Det är klart. Man är väl på lite extra bra humör när man precis har fått vara i Maxis lekland i en timme också.

Bröllop är en trevlig företeelse. Folk är glada och luften laddad av positiv energi. Vi hade idag privilegiet att närvara på Camilla och Fredriks bröllop i Rådhuset i Norrköping. Lite extra intressant då det var det första icke kyrkliga bröllop jag bevittnade. Lite annat upplägg minst sagt och väldigt effektivt. Jag kan absolut se att folk föredrar denna variant, samtidigt som jag har full förståelse för folk som väljer den kyrkliga varianten. Smaken är som baken.

De hade tur med vädret. Eller tur och tur, man hade såklart gärna sett strålande sol och sommarvärme i brudparets ära, men med tanke på att jag så sent som igår nästintill behövde en båt för att ta mig ut till brevlådan här hemma, så var uppehåll alldeles tillräckligt för att ge glada miner.

Naturligtvis så glömde vi kameran hemma, men med hjälp av den alltid närvarande mobilkameran så förevigades... inte brudparet, utan vi, vi , VI.



Någonstans mitt under den efterföljande bröllopsfesten togs detta vackra foto. Alkohol hade intagits. Dock bara utav den ena parten. På denna bild kan det dock vara svårt att urskilja vem den spiknyktra är.

Hursom så var det en trevlig kväll. Vi kom hem lite lagom mitt i natten och en riktigt trevlig kväll var fullbordad. Alla hade överlevt. Mat är dock inget vi behöver tänka på de närmsta dagarna. Kan inte minnas när jag senast åt så mycket gott. Men ibland så måste man offra sig...

Tack för att vi fick komma och all lycka i framtiden!

Vi var på Netto i Norrköping igår för att hitta lite skoj saker till ett bröllopskort som ska produceras hemma. Bland alla scrapbookatteraljer fanns också denna prislapp:

Det finns ju ett tråkigt sätt att betrakta den här prislappen. Det är naturligtvis så att det handlar om ett kit med presentpapper.

Om man däremot lägger på en egenkonstruerad historia. Ebba, praktikant, har fått prismärka saker hela dagen och eftersom jobbet på Netto inte alls var så glamouröst och fräckt som hon hade trott så börjar hon lacka ur lite när hon kommer fram till presentpapperna. Hon kan inte se något ljus i tunneln alls och de där förbannade presentpapprena *suck*

Vips så har vi en annan innebörd i det hela. För det Ebba EGENTLIGEN skriver är presentpapper...

Ja.

Netto är roligt.

Jag tycker att det är kul att sitta och kika lite på Blocket.se på lite allt möjligt. Man vet ju aldrig. Plötsligt kanske man hittar något skoj. Hursom så blir surfandet på Blocket lite extra kul när Aftonbladet har bestämt sig för att lägga upp en tredelad banner med reklam för sin senaste satsning med Sopranos till Aftonbladet.

Så här såg den ut idag:

Jag vet inte jag. Man hoppas ju ändå att detta är gjort inhouse. Sen undrar man ju lite om det inte kollas innan det läggs ut officiellt? Jag menar, vi pratar korrläsning av EN rad.

Jaja. Min dag blev räddad i alla fall. Eller ska det heta på räddad?

Nu är jag förvirrad...

Katter är verkligen något alldeles extra. Fick tips om de här två klippen häromdagen och jag kunde inte motstå att lägga upp de här. Två katter som "pratar" med varandra först, följt av en underbar "översättning" av samma konversation. Hur kul som helst. Tycker jag i alla fall.

Först originalet då:



Sen översättningen:

Det har också blivit en hel del kurragömma under helgen. Verkar helt klart vara den senaste älsklingen hos henne. Hon har väl kanske inte finjusterat allt i regelboken då hon har en tendens att dels berätta vitt och brett om exakt var hon tänker gömma sig samtidigt som hon fnittrar när man kommer nära och låtsas att inte hitta henne. Hon har även en tendens att vilja bestämma vart man själv ska gömma sig vilket på något sätt tar lite udden ur leken.

Utöver det så ska det bäras runt på lite olika saker för att förbättra sökandet. Bland annat så har jag gått runt med en gammal trasig halloweenlykta som förmodligen slutade fungera för länge sedan, en grön plastpinne som vad jag fattade skulle vara något trollspö och en bandyboll. Mest för att den syns väldigt bra tror jag.

Det finns som sagt en hel del att fila på, men det uppskattades ändå av samtliga deltagare...

Vi har under helgen fiskat vid flera tillfällen.Från flotten i sjön hemma hos Matildas föräldrar. Det har varit en hit, även om tjatet på ett eget metspö har varit ständigt närvarande. Det får bli ett inköp tills nästa gång hon kommer hit. Researchen säger att det finns små bambuspön på ICA Maxi för 35 spänn. Kan kännas som 35 välinvesterade kronor i sammanhanget. Man kan om inte annat ha suttit och njutit lite av livet mellan varven. Det blev lite extra mysigt med en stor rosa filt också.

Hursomhelst så har vi faktiskt fått lite fiskar. Några abborrar och något som visst ska ha hetat sarv, men då min expertis på området inte är den starkaste så lämnar jag det därhän och konstaterar endast med 100% säkerhet att det var en fisk. Med fina färger.



Sen är det klart. Det är ju inte helt kul hela tiden och då måste man ju förstås fråga pappa om han ändå inte är LITE sugen på att leka prinsessan Törnrosa och prins Philip. Och när man då frågar hur man faktiskt leker denna underbart lockande lek så får man en förklaring ackompanjerad av blicken ovan: -"Jag är prinsessan och sover i hundra år". Där någonstans börjar man tycka att leken kanske verkar ha en tendens att vara en liten aning långsam sisådär...



Efter att det hade blivit lite väl långsamt på bryggan utan några direkta napp så drog Alice och jag oss längre och längre ifrån vattnet. Till slut var jag upplurad i huset, på övervåningen för att den toaletten var den enda med varm sits... Jag vet inte hur det gick till riktigt, men, men. När Matilda kommer tillbaka har hon kameran med sig och visar bilden här ovan. Typiskt. Alice hade älskat att se det. Hon pratar mycket om att det är fågelmammor och fågelungar som flyger omkring på himlen.

Innebär det förresten att vi fågelpappor inte kan flyga?

Ibland verkar det som att det inte alls ska bli roligt att åka bil. Bilden ser väl förmodligen värre ut än det faktiskt var. Jag tyckte dock att kroppsspråket var värt att föreviga.

Häromdagen så försvann hon. Plötsligt. Utan förvarning. Vi var i garaget. Stoppade in saker i bilen och jag skulle backa ut. Som sig bör så skulle Alice ställa sig bredvid garaget. Allt i sin ordning. Jag sätter mig i bilen  och Matilda går ut till Alice. När jag kommer ut så ser jag att Matilda går och ropar efter henne. Inget svar. Lite panik börjar sprida sig så smått. Jag kör ut och ställer bilen och rusar efter. Jag hittar dom hemma. Det visar sig att Alice har sprungit hem, snabbt som en vessla, för att hon är kissnödig. Det är första gången hon har dragit iväg helt utan att fråga. Hon brukar t o m fråga mig om det är okej att hon går iväg med Matilda.

Nu vet jag i alla fall att mitt hjärta klarar lite småstressiga situationer...

För övrigt så tittade hon ut genom fönstret härom kvällen när vi satt och åt och såg att vi hade ställt upp en liten pool till henne (som senare förvisso visade sig vara trasig) varpå hon kommer med en klockren analys av läget:

- "När man tycker att det är tillräckligt varmt för att bada i poolen... då får man bada i poolen"

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Man kan väl sammanfatta detta som så att det som ser väldigt mysigt ut från ena hållet inte alltid behöver se lika mysigt ut ur en annan vinkel...

Bollar är ju roligt. Det tycker väl vi alla lite till mans. Frågar man Ciara så är bollar bland det absolut bästa man kan hålla på med. Alice har också börjat komma på att det är lite kul att sparka nu när man faktiskt träffar bollen.







Sen måste man ju själv prova att kicka lite också. Har man sen en bra fotograf så kan man få med lite skojiga actionbilder också. Observera min oerhört proffsiga kroppshållning...

Jag tror det kan vara nu man hoppas att det finns en avdelning i Gula sidorna som heter "Excorcister"...

Det är inte alltid det går så fort när man är ute i skogen. Har man dessutom missat frukost så kan det vara gott med en macka i bilen innan man går ut och trotsar stormen. Just denna skog var dock en hit vad det verkade av kommentarerna som kom när vi väl var ute:

- "Vilken vacker och underbar skog"
- "Jag älskar den här lilla skogen"
- "Man kan dansa i den här skogen"

I mina öron låter det som en godkänd skog även om det frågades efter var sjön fanns. Kan det vara så att man har blivit lite bortskämd med att skogen ska ha en mysig liten sjö också?

Efter skogen åkte vi hem till Matildas föräldrar för att prova på att fiska. Alice har pratat mycket om det och jag hade lovat att vi skulle göra det den här gången hon var hos oss. Matilda lyckades gräva upp en mask som måste ha kommit ur underjorden på riktigt. Ett riktigt monster som förmodligen till en början mest skrämde bort de stackars fiskarna. Det nappade lite grann innan vi delade av masken. Sen tog det inte lång tid förrän det började nafsa riktigt ordentligt och snart var fisken uppdragen till allas förtjusning. Jag tror dock att Matildas far skrek mest av alla. Alice såg lite förbluffad ut och som vanligt så missade jag att fotografera ett intressant tillfälle.

Det blir fler fisketillfällen. Hon tyckte att det var kul att stå och hålla i sitt spö även om det var anpassat för vuxna och säkert var 5 meter långt. Vi får ordna ett mindre åt henne vad det lider.

När vi i morse lämnade tillbaka den hyrda kanoten så kikade jag över staketet till andra sidan bron varifrån vi började vår färd ett dygn tidigare...



Vi kan väl säga att det var lite mer action på vattenflödet där än på vår sida där det var spegelblankt. Det finns alltså folk som VÄLJER att åka kanot i vatten som detta. Helt frivilligt. Och de kommer överlevande tillbaka.

Flytväst på säger jag bara.

Det är klart. Ingen "roadtrip" är ju komplett utan ett par smickrande bilder. Det visade sig att min lånta Nikekeps hade en grön undersida på skärmen, varför vi tänkte bonde. Och grässtrån fanns det gott om. Ett par klick senare så fanns dessa bilder att avnjuta:

Vi bestämde oss för att ta en kanottur igår. Ett underbart val med tanke på att vädret var gudomligt hela dagen med strålande solsken. Vinden var även den snäll mot oss när vi började paddla oss framåt. Eftersom det var första gången för mig så gick det lite vingligt framåt den första biten, men det blev snart bättre.

Vi vaggade fram genom kanalen från Lotorp i sakta gemak och ut på Ormlången. Efter en stund så plaskar det till hejdlöst framför oss intill stranden. Första tanken är att det är någon som är ute med sin hund och kastar i en leksak, för det är ett rejält magplask, a la lycklig badhund. Det visar sig dock vara ett rådjur som kastat sig i för att simma över till andra sidan sjön. Inte ofta man ser ett rådjur simma sådär. Dessutom var han/hon ensam. Det är en bra bit över men det simmades beslutsamt hela vägen där han/hon valde det kanske brantaste stället att gå upp, men lyckades med ett skutt komma upp på torra land igen. Tyvärr låg kameran nedpackad i en påse i ryggsäcken och med tidigare nämnda oerfarenhet i tanken så ville vi inte börja böka med det just där och då. Lite synd för det var en häftig syn måste jag säga. Lite extra kul att det inte brydde sig om att vi kom åkandes utan hoppade i ändå. Trodde nästan att rådjuren var skyggare än så.



Efter en stund var det dags att lägga till för att inta den grillade kycklingen vi hade med oss. Vi åkte in mellan några öar där det fanns ett perfekt litet ställe där någon hade ordnat till ett provisoriskt litet bord av en stor kabelrulle och ställt fram ett par stubbar som stolar. Blev perfekt. Vi passade även på att ta årets första dopp. Vattnet var överraskande varmt, i alla fall sålänge man inte sparkade för mycket och drog upp det kalla som låg längre ner. Kanske kan bli en badsommar igen efter fjolårets trista väder.

När vi sedan drog vidare visste vi inte med säkerhet vart vi skulle, men vi paddlade på uppåt längsmed sjön. Vi passerade en ö som hade ett perfekt litet bord och någon bänk som skulle passa bra för vår senare korvgrillning. Vi la det på minnet för att återvända dit lite senare på eftermiddagen.

Efter att endast ha utforskat en del av sjön (som visst var större än jag trodde) så vände vi om. Magen kurrade och kosan styrdes mot vår ö. När vi har kanske hundra meter från målet blir vi omkörda av en motorbåt. En hund står i fören och vi tycker väl båda att det där var ju både sött och cool. Den ömma tanken försvinner i samma stund som vi inser att BÅRJÄVELN är på väg till VÅR ö. Hur vågar de? Med andra ord så får det bli plan B, som inte i detta skede existerar. Vi ville ju onekligen till just dett aställe. Vi paddlar vidare och kommer väl så småning om fram till att vi får åka tillbaka till samma ställe vi var på tidigare. Trots allt så var det ju ändå på vägen hem. Det funkade väl ändå. Precis när vi är framme vid kröken för att svänga av mot plan B ön så åker fanskapen med hunden från plan A ön. Då blir man lite sur sisådär. På kurrande mage så är man inte heller grannskapets gladaste pojke...



Hursom så ändrade vi inte igen utan åkte till vårt "gamla" ställe där engångsgrillen fjuttades på. Det stämmer verkligen att kolet i engångsgrillarna är förpreparerade med tändvätska. Fan vad det tog eld. Lagom till att korvarna skulle läggas på får vi besök. Av en härlig geting, stor som en basketkänga som surrade omkring och spelade på min sista nerv. Jag ville hugga den med kniven, medan Matilda tyckte att det var en bättre idé att ta paddeln. Såhär i efterhand kan jag väl hålla med om att framgångspotentialen är större med en paddel än en kniv, men har man sett snubben i Karate Kid fånga flugor med ätpinnar så skall väl jag kunna klyva en geting med morakniv? Eller också inte.

Efter några goda korvar och en skön powernap var det dags att åka hem. Lite mer vind i ansiktet, men samtidigt rätt skönt med lite svalka efter en het dag. Det konstaterades att kroppsdelar hade blivit brända. Inte minst på undertecknad. Det kändes utom allt tvivel när träjan åkte på och började gnida mot ryggen. Men det är smällar man får ta en dag som denna.

Dagen avslutades med en underbar kvällssol bakom några lätta moln. Himlen var fantastisk och vi lyckades ta oss i land utan att välta en enda gång.

Det är tamejfan otroligt bara det.

Nu ska vi bli med kanot!